Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1840, sida 2

Säng till en skål för Herr Lagmannen och Ridd. BRUSEWIIZ; d. 21 Febr. 1840, vid en af Herr Lagmannen anstålld afskeds-middag , för Magistratens och Stadens öfrige Embetsoch Tjenstemanna-korps, Borgerskapets Åldste, m. fl. Varaktig fröjd fick ingen borgen i detta vansklighetens land: I hand med glädjen vandrar sorgen och bygger bo vid samma strand. — Se! knappt är gästfriheten njuten, ö förrin bland värt glam hon ock sig stjäl, — och på den vingade minuten står åter teknadt ett farvål. Men stundom läker sjelfva smärtan, — Som nu en minnets sabbats-fest , — och adlar sinnet, fäster hjertan vid allt hvad tro och hopp ha bäst; Och Kärlek (Himlens eget sinne), som vet af tid och rummet ej skall, mellan oss och dagens minne strö blommor af Förgät-mig-ej. Så länge oväld bland oss dömmer och frihet bildar Sveriges folk, ej någon här Ditt värde glömmer, Du rättvisans och vettets iolk! Så länge milda seder sprida inom vär borg sitt blida ljus och ömhet fins mot dem, som lida, — man Dig skall minnas — och Ditt hus. Så far då väl, Du Man af åra! Du ädla Make, Far och Vän! Ma Din personlighet beskära glans ät värt samfund, långe än! Hvad helst Du vill. hvad bäst vi mena Gud gifve at Din bulda själ Och at Din älskvärda Helena och åt Er omgifning!!! — Farväl!