Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1840, sida 1

——61 2q:——— ———— följes, är grundadt på aldeleenahanda föreskrifter, hvilka i sjeltva Grundlagen äro meddelade, synes Borgerskapets Aldstes framställning, i det skick den nu blitvit gjord, verkligen icke törtjena nagot afseende. Man har tiliatit sig anmärka, att det mindre röstägande Borgerskapets valrätt lätt kan genom un gällande valsättet illuderas och förvandlas endast till en tom rättighet i anseende till röstberäkningen för de förmögnare. — För våre delar hafva vi dock icke funnit minsta anledning till en sådan illusions beredande ifrån Borgerskapets förmögnare medlemmars sida. Om liksäl någon illusion besaras uti de mindre röstägandes valrätt. så är den lätt och på ett aldeles öfvervägande sätt förekommen derigenom, att de sednare mera mangrant infinna sig vid valen, för att göra sip mening gällande, och derigenom undanrödja all möjlig illusion, om den skall försökas; men nu afser den begärda förändringen i valsättet en helt och hållen total uppaflring uti väldet af de sörmåägnares och större rörelse ägandes röster, hvilket vill nedsättas till förman för de mindre röstägande, de der alltså i denna fraga väl vilja tillskansa sig förmaner, om nagre sådane af ett val kunna uppkomma, men torde icke vilja meddela nagon eftergift uti de förstnämndes ökade deltagande uti samhällets skatter och öfrige bördor, när sadane komma i fraga. honde-tåndets rösträttighet grundar sig på ägande större eiler mindre hemmantal. Hos detta stånd har likväl aldrig förekommit att den mindre bemedlade bonden sett sig förnärmad af den törmwbögnares högre röstetal vid Riksdagsmanvaeher Presteeller andre val. Detta stand år representeradt egentligen för jordbruket; Borgarestandet ater för handeln och säringarne; och det är rättvist. billigt. ja naturligt att idkarne at dere näringar böra bidraga till Statens tarfvori förhallande till deras förmögenhet samt den rörelse de drifva: och lika naturligt måste ock vara att i jemförlig beräkning mot hvarannan äfven uppkommer rättighet att välja Oinbud för vården at det allmännas angelävenheter. Det ifragavarande valförslaget bestrides alltså på det bögsta. Götheborg d. 6 Febr. 1540, James Dickson. L. Bergman. (å. Lamberg. J. Barclay. F. Willerding. David Carnegie. A. II. Evers. James Sinclair. F. NySström. Af dem, som underteknat denna skrift, roro alla närvarande. utom Herr Konsul Willerding samt Gros-handlanderne Carnegie, Evers och Sinclair. af hvilka likväl de tvenne förstnämnde, efter nagon stunds förlopp, tillstådeskommo; och yttrade Grosshandlanden Silvander. att han vore förs undrad deröfver. att Grosshandlanden Lamberg biträdt och underteknat den nu upplå-ta skriften. innefattande en protest emot Borgerskapets Åldstes förslag, enär Lamberg, såsom Ledamot af Borgerskapets ÅIdste. deltagit i öfverläggnivgen och beslutet i ärendet hos Borgershapets Aldste, utan att anmäla reservation till protokollet emot förslaget; och uppå anmärkning härvid, af Gros-handlanden Lamberg, att han icke underskrifvit Borger-kapets Åldstes underdaniga ansöknivg och saledes varit oförhindrad. att yttra sig, på sätt. som skett, utlät sig Silvander, att det vore likgiltigt om Lambergs underskrift å berörde ansökning funnes, eller icke. emedan det ändock stod fast, att Lamberg, vid. ärendets handläggning hoBorgerskas pets Åldste, deltagit uti Borgerskapets Åldstes beslat; yttrande Gros-handlanden Silsander det förmenande. att den af Gro-handlanden Bergman företedda fullmakt icke gällde, hvaruti Viktualie-handlanden, Bataljons-kommissarien N. M. Tallqvister instämde. på den grund. att fullmakten icke innefattade föreskrift. hurusida Ombudet borde bestrida eller medgifva Borgerskapets Åldstes förslag; hvaremot Grosshandlanden Bergman bänvisade till den ingifna, af Grosshandlanden Barclay anderteknade skrift. I anledning af det inlemnade anförandet och Borgerskapets Aldaten deruti ifrågasatte behörighet till den underdäniga ansökningen, anförde Grosshandlanden Silvander, att han ansäg det vara Borgerskapets Åldstes ovilkorliga åliggande och följaktligen äfven deras rättighet. att begagna alla tillatna medel, för att söka tillvägabringa ändringar och förbättringar. ledande till Borgerskapets bästa, gagn och trefnad. livarföre han ansåg Bors ger-kapetÄÅldste. äfven i devna fråga, hafva handjat riktigt och med full befogenhet, hvilket han ölverlemnade till det församlade Borgerskapets bedömande. Härvid hördes ett allmänt och högljudt bifall. Då Grosshandlanden A. E. Heger härefter föreslog, att anteknas måtte, hsilken mening en hvar af de närvarande biträdde, hvarnti mänga instämde, anmälte sig Segelsömmaremästaren och Riddaren af Kongl. WasaOrden H:r E. M. Lefffer till erhållande af ordet. som, oaktadt Kommissariens Tallqvisters bestridande, bifölls, hvarefter Leffler anförde följande: Utan att ingå i någon pröfning af Stadens Herrar Åldstes uppgjorda och till öfrerläggning derom nu förevarande förslag, så vidt det rörer den förändring. dermed åsvyitas, till förminskning af de större skatitdragardes rösträttighet vid val af Magistratspersoner och Riksdagsmån : emedan jag lörmodar att de, hvars rätt är i fråga. i fall de anse det nådigt, sjelfre deröfver yttra sig, vill jag endast vid förslaget göra den anmärkning, att jag icke för min del kan anse detsamma vara så fullktändigt, som det borde vara. Jag tror, att då man vill en förändring i så rigtig sak, som den ifrågavarande. bör densamma sa göras, att den, i möjligaste måtto, undanrödjer anledningar till framtida klagan: men detta blifver troligen icke törhällandet med bemälte förslag. Det stannar vid 100 R:dr och lemnar de derunder varande röstbidragen, i anseende till röstberäkningen uti sitt gamla skick. Håraf uppkommer, om förslaget antages, det förhållande