ma hos Herr Lagmannen Brusewitz, Magistraten och öfriga Embetsoch Tjenstmanna-korpsen, på afskeds-besök samfåldt infunnit sig, anförde af Herr Lagmannen Ekström, som vackert och med värma förklarade besökets mening, hvilken ock af Herr Lagmannen Brusewitz hjertligt besvarades. Det var något eget och utmärkande med denna påhelsning, äfven dernti, att alla. utan nagon derom erhållen vink, eller ens emellan nägon träfladt aftal, voro svartklädde, och icke i uniform: Hvart sinne, för sig, kände det samma, och derför var det, som en gemensam saknad öfver den älskade och vördade Chefens afgång från Embetet icke behöfde någon öfverenskommelse, för att, äfven i yttre afseende, på enahanda sätt, uttala sine känslor. . Sa slutade Lagmannen Brusewitz sin nära ett balft sekel tillbringade Tjensteoch Embetsmannabana, den han, bättre och kraftfullare än mången håde börjat och fortsatt, ännu nägot tiotal skulle kunnat med heder bekläda. Minnet af hans Domarekall, hans mödor, hans vakor för detta samhälles bästa, skall förvaras inom tacksamma Medborgares bröst, så länge rättvisa och humanitet der äga sine värden. Frid, sällhet och trefnad åttölje i mångdubbelt mått Herr Lagmannen Brusewitz, i den älskliga kretsen af hans husliga omgifning, hädanefter ett mera odeladt föremål för haus huldhet och kärlek! SA