(Insåndt.) Nägot till Riksdagsmännen. Ehuru önskeligt det vore. att nya Lagförslaget, som vid innevarande Riksdag väl, i Guds namn, måtte komma att föreläggas Riks-Stånden. för granskning, blefve pröfvadt och med nödige rättelser, ju förr dess helure, gilladt; inse vi dock på förhand, att sådant, derest någon egentlig granskning skall ega rum, icke låter sig göra under loppet af denna Riksdag, helst, vid en blifvande öfverläggning om lagförslagets alla skrskildta delar, så beskaftade anmärkningar, i afseende på ett eller annat stadgande, icke torde uteblifva, som verka derhän, att man antingen måste bereda sig på att, i flere år ännu, se och erfara den gamla förbistringen i vår Lagskipning eller ock alldeles öfvergifva planen om hela Lagverkets antagande på en gång och i stället åtnöjas med de nya principernas införande efter hand; och då denna utväg hittills blifvit af Regeringen begagnad i flere fall, såsom vid upphörandet af Styrelse-verkens domsrått i ätskillige mål, m. m., är det oförklarligt, huruledes Regeringen i en dermed gemenskap egande fråga, men af vida allmännare art och följaktligen af så mycket större vigt, neml. Lagmunsoch Kämners-rätternes indragning, kunnat slå döf-örat till, eller envisas att dermed in infinitum uppskjuta, då likväl Riks-Stånden redan vid 1828 års Riksdag (om vi icke missminna Oss) begärt Kongl. Maj:ts stadfästelse å deras Beslut, det nämde Domstolar måtte upphöra. Att här upprepa alla de grundade skål, hvarpå RiksStåndens förenämnde Beslut sig stödjer vore för vidlöttigt och utan ändamål, såsom allmänt kända och öfverklagade, men att, sedan frågan hos mången kunde, efter så lång tids förlopp, bafva kommit i glömska derpå ånyo våcka allmän och våre egne Berrar Riksdagsmäns uppmärksamhet, torde icke vara ur vågen. ehuru vi göre oss den förhoppning, att Rikets nu församlade Ständer i gemen icke underlåta vidtaga sädane mått och steg, att Lagmansoch Iämners-rätterne med detta årets utgäng upphöra. NT