(Insändt.) Calumninare audacter tamen aliquid hceret. IP. sällsynta grad af fräckhet, förvridning och sanningslöshet, hvarmed en Artikelförfattare uppträdt i Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning för den 5 innevarande Februari, rörande Lunds akademis riksdagsmannaral, tyckes haft ofvananförda Sentens till bevekelsegrund, och förtjenar en kort tillrättavisning. Han säger, att partisinne och intrig under de sednare aren herrskar inom Lunds Konsistorium, och att detta föranledt de yngre lärarnes missaktning för detsamma. Ja, vi mäste tyvärr medgitva, art Författaren icke alldeles saknar skäl till detta yttraude. Vidkommande törst partisinne och intrig bör härvid anmärkas, att dessa obehagliga företeelser yppades, då ett kotteri, som under förra Kauslersstyrelsen varit allenaradande. mäste under den uuvarande finna sig vid en annan sakernas gang. Beträtfande äter de yngre lärarnesakallade missaktning för de äldre, som man vill finna i deras besvär. måste väl medgifvas, att en mindre granlara klagan är under en fri statslörfattuing en föga ovanlig företeelse. Langtifran att undra öfver det skritsätt, som de yngre lärarne begagnat, skulle vi svarare fallit i förvaning, om de under covarande sprakhruk höjt en lugnare stämma. Men da Författaren säger, att Lunds Konsistorium brukat mycken advokatur för att hålla tillbaka en Embetsbroder, som en större popularitet gjorde förhatlig och vederlägga de insinuationer, man kunde vara ej obefogad att vänta af en för stiftet vald medborgare; så synes han härmedelst tillkännage bäde hvem han är och hvad han vill. Mannens popularitet är lika tillfällig som lättförklarlig. Hvem vet icke, att Protessor i;SömCer varit manga ar igenom nåra lierad med trenne Biskopar, hvilka man förmodade skulle vid innevarande riksmöte spela vigtiga roler och blifva till följe deraf vigtiga personer. Undrom da ej derpa, att mangen ung obefordrad ja tillockmed talangfull lärdomsidkare bellre valde en föga celeber men mycket serril representant, än en man den der kunde med mera heder representera vetenskaperna och med mera frimodighet föra medborgarnes talan. Om saledes Konsistorium brukat advokatur. så har atmin-tone detta icke skett för enskilda alsigters vinnande, för duglighetens tillbakasättande, för murkenhetens understödjande. Nej, Eunds Konsistorium tyckes ha savidt det statt i dess förmåga, velat inför nationen adagalågga. att detsamma antingen ville framställa en representant värdig vettenskaperna och medborgerligheten, eller icke framställa nagon. Likaledes ha Professorerne i Göttingen icke velat under nuvarande förhallande utse nagon representant. Tänk om der vore habile Docenter med valrättighet. Den nadlige Ernst skulle då snart fa glädja sig ötver de envisa Protessorerneöfverröstan de. För att kunna bedömma, om det var den större populariteten, eller sättet hvarpa denna popularitet vanns, som gjorde den i artikeln omtalade eller kanske talande Embetsbroderu förhatlig. borde man ha sett och hört alla de bevekande skål ifran det latsade nitet för andras intressen, ända till bekännelsen af egna ekonomiska behof, som oförtrutet hela månader ja nära. ar sattes i omlopp. Man kunde jemföra dessa nu skördade popularitetslagrar med dem, som skuros vid universitetets första riksdagsmansval, da Konsi-torium i Lund liksom Konsistorium i Upsala aldrig hade föreställt sig meningen med Grundlagens stadgande vara annan, än att endast konsistorii egna ledamöter voro valberättigade. hvilken åsigt äfven på högre ort syntes gillad, ja äfven af dem, som nu skrika öfrer våldförandet af de heligaste riltigheter delade, och troligen allijemnt kommit att delas, om icke den förberörde populariteten äfven da börjat sina operationer. Det var da liksom nu. att de yugres antingen kortsynthet eler till aldern hörande lågande begär att snart bringa sig upp, begagnades såsom det tjenligaste medel till egna afsigters vinnande. Den som nogsamt kände huru liten popnlaritet han hade att paräkna af egna Emhatsbröder och ftörgåtves sökt hindra allt val af riksdagsman, inblaste nu förhoppningar hos de yngre lärarne, att äfren de kunde fa deltaga i valet, om de till konsi-torium ingingo med en begåäran derom. Ifran sadan grund härleder dig den heliga rättigheten. Men den skulle likväl icke då ha vunnits, om icke den blitvit ytterligare helgad genom de röstsökandes före valet gitna och genom ombad framförda försäkran, att om de fingo i valet deltava, de da skulle rösta äfven på den ledamot konsistorium sjelf hade utsett. Hvilket helgonsken hvilar icke öfver hela denna historia. ursprunget till Docenternas kanhända förnämsta rättighet; och i hvilka goda hånder föll icke afvörandet af hvem som SKufle vara läroverkets representant, Såsom bidrag till historien om den omnåmnda omsorgen tör de yngres ej blott rättigheter utan äfven behofrer härer ock. att den ömsinte ändteligen valde popularitetsherren oaktadt han saväl som öfrige Professorerne till protokollet afsagt sig allt ansprak på arivode tkväl lat uppmatra dessa yngre lärare till flera samman-kotter at sig, och derjemje icke aktade för rof att hos Höga Styrelsen utverka sig en särskild gratifikation, då deremot den hårde medrepresentanten trogen sin förbindelse icke tog penningar på någondera handen. Uti valdförandet af de heliga rättigheterna, om hvilka dock nu först Riksens Ständer skola besluta, huruvida de skola blifva rättigherer eller ej. har artikelförfattaten sett ett skål till upphäfvande af den konsistoriella myndigheten, och i stället föreslaget en kommission för Universitetens styrelse, hvilken naturligtvis skulle ha sitt såte i hufvudstaden. Huruvida an sagan förZndrinse ii. 2. 0 FL