. AQ—— — —— — a neriet måste användas, äfvensom de kapitaler, hvilka måste användas till bränneriets anläggande. Han kan således på ett eller annat sätt utvidga sin handtering, samt efter omständigheterna, landets och fältens beskafsenhet, stegra afkastningen genom en eller annan förbättring i boskapsskötseln, eller landtbruket, genom beredning af ost, ullproduktion, odlandet af hvarjehanda ädlare växter och dyl. ntan att i det hela egentligen hafva användt nägot mer, än sitt ursprungliga kapital. Jag är längt ifrån att här vilja föreskrifra den svenska landtbrukaren de industrigrenar. hvilka förtjena företrädet framför bränrinsbränningen; ty jag uttalar här det factum, att bränvinsberedningen i den mindre ägarens händer kan endast hu en menlig inverkan. Härvid far icke förbises, hurnledes äfven bränvinets qvantitet, vid bedrifvandet i smått, nödvändigt mäste försämras, emedan dess rening ifrån finkelolja och syra i hushållen hvarken kan företagas med sådan omsorg eller framgang. som i stora anstalter. Lihaledes är att anmärka, att i hushällen sällan fås bränvin. som genom längre tids liggande blifvit förbättradt. De förbättringar, hvilka blandningen af vatten och alkohol undergår genom en längre tids lagrande, gå alldeles förlorade för en sådan produkt. under det. att försämringar . hvilka härröra af mäskens vidbränning, vid detta förbrukande inom hushållet mer eller mindre lemnas utan afseende. Den stora producenten deremot. skulle ensam ha att uppbära en sådan olägenhet, hvilken för öfrigt, vid ett förnuftigt bedrifvande, alldeles icke kan inträfla. ty han skulle icke vaga, att föra en sadan produkt i handeln; under det, att famillen och tjenarne i det mindre hushället äro nödsakade, att. så länge den räcker hälla tillgodo med den hemma fabricerade, daliga varan, hvilken i detta fall genom bildandet af vidbrända produkter till och med kan vara skadlig för helsan. Man har i sednare tider gjort sig mycken möda, att inskränka bruket af bräånvinct. Så framt man härigenom önskar förebygga omättlighet och försvara dess missbruk hos de individer, hvilka för mycket äro begifna på detta retmedel. instämmer jag af allt mitt hjerta i dessa bemödanden. Emellertid har alla folks och tiders erfarenhet visat. att en existens. som är förenad med landthrukets mödor och harda arbeten, på ett fördelags tigt sätt uppeldas och styrkes till större kraft genom mattligt njutande af vissa retmedel. hvilka stegra neiferaften. Behofvet häraf ligger för djupt i menniskans natur, för att kunna bortraisonneras. Sedan man lärt känna alkoholn, såsom en i detta atscende verksam princip, såvål hos vinet, som hos ölet och andra spiritnösa drycker; och förstått, att framställa den sjelfständig i sin blandning med vatten. har en mänad andra, mindre bruks bara blandningar och drycker försvunnit utur alia folkslags seder och blifs vit ersatta genom bränvinet. hvars missbruk man redan i femtonde års hundradet kunde beklaga. Man kan icke anse det för möjligt. att nndandraga tolket dess nyttjande: men man kan genom förbättringar i produktionen frambringa ett rent och godt destillat med ringa kostnader , och förskaska staten en betydlig inkomst derigenom. att man beständigt uppehaller priset i förhållande till prodnktionens framsteg, genom förhöjda afgifter. så att dess obetydenhet icke förleder till missbruk. Beskattuingssättet kommer visserligen alltid att medföra sina svårigheter, man må nu skattlägga pannorna eller mäsken: så skall industrien säkert alltid sysselsätta sig med. att minska denna börda. Produktens directa beskattning har den olägenheten. att den trycker den bättre producenten lika mycket. som den sämre. Dessutom år detta sätt lika så svårt, att controllera utan stort hinder för bedrifvandet. som -kattläggandet af de dertill använda frukterna. Men dessa svårigheter tyckas icke vara oöfvervinnerliga, isynnerhet om prvductionen, i stället för att vara fördelad på tusentals små ägare, tillfaller eit ringare antal större anläggningar. En icke ringa fördel för de sednare består i arbetarnes oafhrutna öfning, hvarigenom dessa vinna en vida högre grad af skicklighet, ån den, de kunna få vid ett mindre bedrifvande. Under det den stora tabrikanten kan förskaffa sig sakkunniga medhjelpare, är bonden ifrån sabrikationens början till dess slut helt och hållet inskränkt till sin egen kunskap och kraft. Under det den förre kan laga så, att han beständigt äger ett tillråckligt förråd på malt. att han fortfarande frambringar ett kraftigt jåsmedel, att dess arbetare kunna förblifva vid den ena eller andra delen af handteringen och derigenom lära, att fullkomna sig i alla handgrepp och färdigheter; under det slutligen hos dem eldningen ock lokaler kunna inrättas, öfverensstämmande och för ändamålet passande. äga hos den mins dre producenten de motsatta omständigheterna rum, till stor skada för bedrifvandet. Dessa äro de åsigter, för hvilkas skull det synes mig önskansvåret, att tilldela bränvinsprodnktionen åt de större inrättningarna och, om möjligt, att helt och hället undertrycka beredningen i smätt. Jag öfrerlemnar dessa åt den allmänna opinionens omdöme, utan fruktan att beskylas för någon förmätenhet, för det jag vågat orda om en så vigtig gren af statshu-hållningen och lagstiftningen. Fastmer hoppas jag, att man i detta yttrande af mina åsigter endast skall finna ett på grunder stödt försvar af en princip, hvilken redan gjort sig allmänt gållande i några europeiska länder, och hvilken princip, såsom jag tror, oaktadt det egna i läget och hushållningsförhallanden äfver i de nordiska brödrariken, låter använda sig med fördel. — — — — — — — — — — — — — — Det serskilta afseendet, som i detta verk fåstats på Sverigr, torde, som — — — —