Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1840, sida 1

uppvexande är således det vigtigaste. Dock tro vi, att goda sedelaga ej alldeles så slappa som den förvekligade Gustaf III införde dem, ej alldeles så stränga, som de voro före bonom, skulle göra mycket godt i detta fall. Nu uppmuntras ju endast lättsinnigheten och skörlefnaden genom den rättighet ett syndigt tillkommet. oskyldigt väsende ger sin lastfulla mor att. som man säger, sitta ensam. och bedrifva sitt nesliga yrke, och jnöfra sina barn i detsamma eller tigga och stjäla. Nej, lat de lastfulla mödrorne och äfven fäderne, om de kunna upptäckas, till yttersta skräfven betala barnets uppfostran af staten och ärligt söka att törtjena sitt bröd, sasom tjenare eller eljest, det skulle måhända lägga nagot band på den immoralitet. som hotar att upplösa samhället. Lat den arbetsföre fattige. genom arbete, förtjena sitt uppehälle och endast den dertill oförmögne erhålla det, och de som lätjan försatt i elände skola smaningom försvinna, och de som olyckan bringat deruti skola rikligare kunna understödas. I detta fall hafva vi tvenne vackra exempel i Malmö och Jönköping. Hvarför ej enkelt följa dessa, istället för att nedsätta en högförnåäm kommite af mån, som knappt känna eländet och fattigdomen med dess grunder par renommee, och som intet göra annat, än ord, ord, ord! — Det motsatta systemlösa systemet, som töljts, har gjort våra fängelser för tränga, vara landsvägar höljda af sigurer. som det kauske bara fattas den försunpna kraften, att bildas till stråtröfvarband, och mot hvilka snart ingen lagens stränghet förmar skydda den fredliga, redliga. dygdige, till statens bestånd bidragande medborgaren. —