Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 februari 1840, sida 1

ord: hvad som är utförbart och nyttigt skall af Mig aldrig lemnas utan afseende. Det lärer ej undfalla Eder af hvilken vigt det är, att bereda at Rikets högsta lagskipning det oberoende, som för densamma är sa väsentlig. Fri uti sin uppfattning, bör Domaren lemnas ostörd i sina imdersökningar. Lagens bokstaf och hans samvete skola hos honom motverka hvarje fruktan för tadel. hvarje behof af bifall. Den föregaende proposition, uti hvilken Jag afsäger Mig Ordförandeskapet och de tvenne röster i Rikets Högsta Domstol, hvilka af grundlagen Mig tilläggas, skall till Eder förnyas. Domare och maälsägande böra deruti finna en ömsesidig såkerhet. Nära tem ar äro förflutna, sedan Jag såg Eder, Gode Herrar och Svenske Män, församlade omkring Min thron. Då J atskiljdens, trodde man sig åga anledning törese Edert äter snara sammankallande, till följd af en då befarad brist uti Riksgälds-Kontorets intägter. I stället för en dylik brist, utvisar nämnde Verk ett betydligt öfverskott a dess inkomststat. Den Högste. som uti Sim outransaklige vishet tördelar at tolken lyckliga och pröfvande skiften. har sändt oss de ena som de andra. Stränga vintrar hafva ökat de lidanden, för hvilka svaga skördar hotat oss blottetälla. Dylika olyckor äro bland de varningar som af Försynen lemnas at folken, da de, under en längre varaktighet af lycka, tro sig kunna anse densamma som en rättighet, utan att eftersinna den högre hänvisning, som varnar mot dylika villfarelser. Emellertid blef pröfningen, Försynen vare prisad! icke läng, och erbjöd jemräl ett rörande och skönt -kadespel. De händer, som af nöden trämräcktes, fylldes af välgörenheten. SaJunda hafva vi. under motgangens dagar. samfällt burit bekymren, gemensamt delat värt bröd at de hungrige. Vi hafva täflat att bläda de behöfvande och anderstödja dem. hvilkas boningar sköflades af lagorna, när, för att öka måttet af våra sorger, äfven elden förenat sina härjningar med vinterkylans stränghet. Denna semensamhet i lidanden och i anstränguingar att dem lindra, är en ny länk i kedjan af inbördes förbindelser. Lyckligare år och skickelser, gåsvor af samma Försyn, hvars godhet är lika, efvad gladt eller sorgligt må träffa oss, hafva följt pröfningens dagar. och äro nu ett nytt föremål för vår tacksamhet. Med de fördelar, som böra uppkomma af solkökningens tillväxt, må vi söka bevara oss för de i alla land dermed förenade följder: pauperismen och lösdrifveriet. Förslag till Polisoch Skydds-författningar i detta hänseende skola blifra Eder förelagda. Omtankan för det allmännas lugn, för allas säkerhet, skall härvid leda edra öfverläggningar. Innan Jag ned-tiger i den grift, dit sex och sjuttio år, tillbragta på denna jord, föra Mig, efter att hafva öfvervunnit så mänga svårigheter och besegrat så manga hinder, bör Jag säga Eder ännu en gång: Förstan Eder Regering. och för Eder upprepa hvad Jag yttrade den 5 November 1810, vid besvärjandet af de Mig förelagda Grundlagar och innan Jag ännu emottagit Rik--Standens eder: Freden är det enda ärorika mål för en vis och upplyst Regering. Det är icke en Stats vidd, som utgör dess styrka och dess sjelfständighet; det är dess logar, dess handel, dess arbetstlit och framför allt dess Nationalanda. Dessa ord, Jag erinrar Mig det. blefvo med allmänt hifall upptagna. Tidens då ryktbare Man, lät Sverige erfara hela tyngden af sin storhet, sin makt. Ett Freds-ombad sökte befästa hans inHytelse, smickrande de eue, hotande de andra. Han fordrade af oss en krigsförklaring emot Stora Britannien. Sveriges ställning värkte hos Mig bekymmer, aldrig fruktan. Min själ lyfte sig till jemnhöjd med de faror, som Eder omgatvro Åsido-ättande Min böjelse för lugnet i det ögonblick, då Folkets röst kallade Mig. ingick Jag förbindelsen att rycka Eder undan den vådliga belägenhet, i hvilhen J Eder befunnen, och denna förbindelse beseglades i Min föreställning af en inre röst, som syntes Mig en ingifvelse fran Himmelen. Jag har lyckats tjena Eder, utav att tillegna Mig Edert språk. Mensklighetens. hvilket manar äfven den enskilte att gagna sin like, föreskref lagen af Mina nya pligter. Den är i hela Mitt väsen tecknad med eldsdrag. Min kännedom af Edra seder, Edra National-dygder, Edra behof, Edra förirringar, är hemtad från Edra häfder. Den lefrer i de vunna framgångar och i de minnen, Jag lemnar vid Min bortgång. Se der Min högsta ära. Dessa minnen utgöras af Eder bibehallna frihet, den Jag ber Gud åt Eder fortfarande bevara: af den förkofran. Jag vid Min hitkomst icke fann; af öppnade Kanaler, af floders och stömmars ökade sarbarhet; af nya väganläggningar och hamnbyggnader; af fästen, som höja sig; af Edra vapentörrad och arsenaler; en krigshär af mer än hundratusen man, som utgöres ej af föräldrade män och barn, men af veteraner och ynglingar; ett kustförsvar af nåra 250 kanonslupar och jollar.samt stora Flottans tillökning genom nybyggda linieskepp och fregatter: ett åkerbruk. som ärligen förbättras; en industri. som lemnar mer än fördubblad tillverkning i flera vigliga manufakturgrenar: af utplånandet utaf Eder hela utländska gåld och största delen af den inhemska; en ärlig ränte-inkomst för Banken förökad från 243.000 Riksdaler till omkring 700,009 Riksdaler Bankomynt, grundad på säkra fordringar; Tull-inkomsterna inemot trednbblade, under det införselsoch utförsels-afgitterna varit nedsatta: en folkmängd, närmande sig Sveriges och Finlands sammanräknade, innan sistnämnde land blef från Sverige afsöndradt, det vill såga, mer än en fjerdedels högre bes folkning, än Jag fann vid Min ankomst. Jag nämner ej hvad som bör — fnandeföreningen med ett folk. som sedan de äldsta