Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1840, sida 1

Så sade han straflande till sig sjelf; och den vekhjertade menniskan förebradde sig; olika den hårdhtjertade, att hon ej vore vekhjertad nog da dessa beskylla sig för motsatsen. Han bel.öfde ej uppbinda sina fruktbärande blommor vid denna käpp: inen det; der denna vädervisare eller äskledare sjelf vexer, på slagfälten och omkring lustslotten af fjortonde Ludvikar. som födas med tänder ) på orter der de hemliga trapporna och thronställningarne äro tinirade af dylikt martyrtråd, i lånuder. der tiggarstafren är den allmänna eller Senerals-slafven eller staben. kanske just genom den militäriska, der skulle det sara ett önskvärdt legat, om hvarje tiggare testamenterade sin staf till ett eget, dertill bestämdt, stats-käppkabinett: — atminstone borde mar förmoda, att om en sådan läge bredvid en kommandostaf och spira, den skulle tjena till balancerstang, och sloge kanske, som en moses-staf, sött vatten ur mången härd thronklippa. ) Med Ludvig XIV var det fallet.