Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1840, sida 2

öfverseende eller seende genom fingrarne. Huru vida detta, liksom präglandet. af medaljer för deras store ordförande bär sig på längd, blir dock en annan fråga. Alla styresoch embets-mäån mäste taga afsked och pensioneras, då ålderdomen försvagat dem, utom regenter och andliga, hvilka dock borde ega den högsta själskraft. i En viss regent förmår, som man säger, sina undersåtare till lydnad, genom hot att läta dem läsa sina poesier; en valman i Frankrike bortskrämde några, som ville tumma honom från de liberala, derigenom att har lät sitt ur spela Marseiller-marchen. Se der konsternas politiska inytande. En bonde hade köpt en häst. som han först senare märkte hade spatt i alla fyra benen: han föreslog derföre att kalla den för Riksdagsbeslutet. — Mätte liknelsen ej äfven kunna användas på det kommande! Sverges nära förening med Ryssland liknar föreningen mellan dverjen och jätten i Goldsmiths fabel, der den förre i de gemensamma företagen endast förlorar öga, arm och ben; men den senare erhaller stridens ära och lön,