GÖTHEBORG. Harponisten Bochsa och Sångerskan Mad. Eishop. Förr var det endast Paris och London, som kappades om att samla Europas förste Konstnärer inom sina murar — Paris vet att hedra dem med ett Europeiskt namn — London att skänka dem sine Guineer; men nu deltager äfven Petersburg i denna tåflan och de ryska Rublerne hafva redan förmått att locka en Taglioni, en Thalberg m. fl. till Nordens Paris. På deras väg till Petersburg hafva de väl gästat större städer, men ingen har ansett det mödan värdt att taga vågen öfver Götheborg. Det måste således vara den Musikaliska Publiken kärt att se, ett Konstnärspar, som Mad. Bishop och Herr Bochsa, hafva gjort ett undantag från regeln, i det de icke förr besöka Kejsarstaden, ån de förnöjt Götheborgs Publik med deras talenter. — Herr Bochsa år, som bekant, en utmärkt komponist; han var för få år sedan Direktör vid det Italienska Operahuset i London (the Queens Theater), och han är ännu Drottning Victorias förste Harponist, samt en af stiftarne af den Kongl Musikaliska Akademien i London. Före sin afresa från denna stad gaf han, den 5:te Juli 1839. en dramatisk Concert i det Italienska Operahuset, hvarvid han assisterades af Sångerskorna Persiani, Pauline Garcia och Mad. Bishop, Sangarne Lablanche, Rubini, Tamburini. Mario (Grefve Candia), Pianvisterne Thalberg och Dohler m. fl. På denna Concert, som inbragte Herr Bochsa sa 1200 (. sterling (B:co R:dr 14000) utmärkte sig Mad. Bishop i hög grad och väckte den största enthusiasm med sitt lifliga spel och sin herrliga stämma. Rårande denna Concert meddelar en Hamburger tidning (till en del efter the Time) följande: Den berömda engelska ConcertSängarinnan. Mad. Biskop, som för kort tid sedan gjorde sitt första theatraliska försök på A. M. Drottning Victorias italienska theater i Operorne Tancred, Skaden, Othello och Romeos vanskliga roll i Lingarellis opera af detta namn, har uppfyllt alla åhörarne, som voro samlade för att höra henne, med beundran och öfverraskning. Hennes sköna röst, hennes rena smak, hennes uttrycksfulla method, hennes briljanta föredrag — som man så ofta beundrat i Concerter — skattades ånnu bögre fråu theatern, hvarest hon med själfullt spel, med eldig och djup känsla väckte den största enthusiasm, ehurn man visste att Mad. Bishop först för ta månader sedan öfverlemnat sig till det dramatiska studium. De strängaste domare förklarade, att Mad. Bishop är den enda Sångerska, som värdigt närmar sig en Pasta eller Malihran. Oaktadt den berömda Persiani och Pauline Garcia sjöngo vid samma tilltälle, hedrades dock endast Mad. Bishop med ett da Capo. I Köpenhamn har hon ock skördat de lagrar, hvilka så rättmätigt skola tillkomma henne. Herr Bochsa, Europas förste Ålarponist, en Paganini på harpa och en utmärkt kompositör, som från Köpenhamn benämnes nutidens Apollo, kommer, tillika med Mad. Bishop, att nästa Tisdag d. 7 Januari lata höra sig, hvarom en annons i dagens tidning närmare upplyser. Redan i flera är har Herr Bochsa ansetts för Harpans Konung: hans underbara spel, hans talrika klassiska kompositioner, hafva öfverallt gjort den största lycka; och de hvilka hört hans spel, som likt en elektrisk gnista genomfar själen, tro sig höra ett förtrollande öfverjordiskt instrument, hvars ovanliga, himmelska toner fylla själen med hänryckning och aldrig glömmas.