Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1839, sida 2

FÅ tFur A Fadaht JAN Hade vi väntat, att han äfven skulle hafva omnämnt någon undersökning till utrönande af militärens förseelser. — Skriften lyder, som följer: Till Hans Excellence, Herr Stuts-Ministern för Utrilces ärenderne! Hos Eders Exellence får jag ödmjukast anmäla följande, häri Staden inträffade, obehagliga uppträde. Sedan nagre främmande Tulltjenstemän klockan omkring 9 i går morgons hos mig tillkännagifvit sin föresats, att å ställen här i Staden, dem de icke nårmare uppgafvo, löretaga husvisitation ester lurendrägadt gods, och jag föreställt dem det möjligen vadeliga i ett sådant företag, såsom stridande mot allmänna omdömet om den frid hvar och en vill njuta inom sitt hus, fick jag a LandsCanzliet klockau 11, kännedom derom , att desse Tulltjenstemäu börjat sadan visitation i Handlanden IIeinric Röllsss Salubod, der Siden-, Ylleoch atskillige Modevaror ulyttras, samt att avledning vore till befarande af valdsamhet mot Beslagarne. Då jag slutat mina göromål å Canaliet begaf jag mig dertöre dit. och anträflade Beslagarne sysselsatte med visitatiopen och nagre säckar med anhållet gods å garden ; om hvilka sednares bortförande till Packhuset jag och Herr Tull-District-Cheten Fåhrwus lätö föranstalta, väl ej utan motstand af en omgitvande folkmassa, men hvilket likväl vid min föreställning upphörde, hvarefter Jag medtöljde folkhopen, för att lemna skydd åt godset, som hotades med förstöring. Vid min återkomst till Saluboden, där Handlanden Röhss under hela beslagsätgården uppförde sig på ett värdigt sätt. och, som det sades, afslog de anbud honom gjordes till bortpractiserandet af confiscable varor, hade Beslagarne ännu icke slutat förrättningen, men upphörde dermed vid mitt löfte. att utan fara för deras lif fortskaffa dem till deras logie i Enkan Bloms Hotel. Efter deras ankomst dit yrkade den ökade folkmassan under skrik och hurrningar deras aflägsnande från Staden, i hvilket afseende skjuts anskaflades. men ett ringa uppehåll larer ändrat meningen, så att Beslagarnes vagn af folkhopen skadades , hjulen lossades och seldonen sönderskuros, hvarefter det icke var möjligt, att utan fara bortföra dem, hälst en af dem, som vågade visa sig, genast öfverfölls, ehuru utan svårare påföljd. När någon vidare väldsamhet icke afhördes. begat jag mig hem. efter att hafva uppmanat folket att åtskiljas, hvilken anmaning ock flere åtlydde, men klockan omkring 5 eftermiddagen ärhöll jag rapport, att oväsendet åter börjat, hvarföre jag atervände till Bloms Hotel, der jag fann folksamlingen ökad med tör mig fullkomligt okände personer, på hvilke mine föreställningar um ingttagande af lugn och stillhet ingenting verkade, hyadan jag, som fann det ej vara rådligt hvarken för husets folk, eller för Beslagarne, eller för andre där varande Resande, att Beslagarne där längre uppehöllo sig, tillsade desse om nödvändigheten, att ställa dem under säkert beskydd för natten samt föreslog dem dertäre, att begifva sig till Artilleriets IIÖgvakt vid stora Torget, hvarmed de förklarade sig nöjde och dit jag altså låt med en efterskickad Hussar-patrull escortera dem, omgifne af folkmassan, som väl derunder gjorde törsök att ofteda dem medelst kastning af snöbollar och isbitar, men hvilket dock afvärides af Patrullen och Polis-betjeningen, hvilken förra efter Beslagarnes aflemnande i högvakten, återsändes utom sex man, ämnade att begagnas till Ordonnancer och patrullering, hvarefter Artillerivakten förstärktes, enär folkhopen ej ville lemna torget, der den stannade och hurrade, utan att likväl begå vald. Då jag trodde det komma att härvid förblifva, och att folket skulle skingra sig, begaf jag mig äter hem, men klockan omkring 8 på aftonen rapporterades från vakten, att folksamlingen och oväsendet syntes öka sig, i följd hvaraf jag å nya iufann mig å torget, der jag fann, att Commendanten. sedan jemväl någon af de i samlingen varande lossat ett pistolskott, hade till vaktens ytterligare förstärkande reqvirerat en större Hussar-patrull, commenderad af Lientenanten Friherre Bennet, hvarvid jag vandrade omkring bland de särskildte grupper af folkskocken , tillsägande dem att åtskiljas, emedan tiden och allmänna ordningen sådant fordrade, men att det likväl ej heller skulle blifva dem förment att qvarstadna om de det önskade, blott de icke ofredade vakten, som hade ordres, att på eftertryckligt sätt försvara sig. om den valdfördes. i hvilket fall jag ej kunde ansvara för föliderne. Icke destomindre började klockan emellan 10 och 11 om aftonen folkmassan. att nader jemna hurrningar och sjungande mot vakten kasta isbitar, och stenar, fapve från tvänne närgränsande gårdar, samt bexväpna sig med stycken af bräder och derjemte utsara i oanständiga utlateker. hvadan befallning maste sifvas till IIUssar-patrallen, att skingra folket. äfrensem en Piquet afsåndes, att hindra stenars upptagande, genom hvilka atgärder folkmassan minskades, så att klockan omkring 12 oväsendet upphörde, hvarefter Hussarvakten hemskickades, samt Beslagarne klockan ungefärligen 3 om natten afreste. utom en, som först i dag lärer begifrit sig bort. Under folkhopens skingrande, dervid flere af vakterne erhöllo svåra slag och blessurer af stenar, har beklagligen händt, att en och annan bland folkhopen blifvit sårad af sabelhugg och bajonetter, och att sådant äfven möjligen träffat oskyldig person, men jag anser detta icke kunna tillråknas patrullerne, då i ett tillfälle at buller och oreda. zielflörsvar måste användas, utan få de sårade, sedan så många varningar föregått, tillskrifva detta dels sitt egna förvållande. och dels dem. som genom stenkastning och andre tillgöranden framkallat de strängare åtgärderne. Till större delen utgjordes folkhopen af den arbetande Classen, och handtverkslårlingar, hvilkas förfarande, möjligen understödt af lägre, så kallade herremån, jag fann icke hafva annat åndamal, än att uttrycka opinionen och misshaget deremot, att husfriden genom den företagne visitationen blifvit störd, och att i sammanhang därmed hämnas på Tulltjenstemånnen, af hvilket uppsåt man ej kan beräkna följderne. om icke oväsendet blifvit dämpadt. Någre under aftonen arresterade personer åro redan lösgifne och deras förhållande kommer att bero på undersökning i vederbörlig ordning. Stadens Polismästare, äfvensom hela Polisbetjeningen visade under hela tiden en jämn och väl beråknad verksamhet till ordningens återställande, dertill jemväl flere af Stadens aktningsvärde medlemmar medverkade. Götheborgs Lands-Canzli den 17 December 1839.