7 2NTAKHt U1iUHUHHU2mIåar därtill icke lära saknats. samt att lugnet så snart blef återstäldt; Och om här som annorstädes. finnas fiender till lngn och allmän ordning, böra de af detta tillfälliga upträde hafva lärt känna sin vanmagt. 7) Den opartiske kan icke påstå att husar-patrullen öfverfölls med snöbollar, då desse ricktades mot de personer. hvilka af patrullen eskorterades; och vår öfvertggelse är, att stenar. hvilka först senare på aftonen Jlära tillgripits, icke förr kastades på vaktförstärkningen af artilleriet, än hugg utdelats bland folket på andra ställen än å stora torget. 3) Denna uppgift lärer äga sin riktighet. 9) Om Herr Kommendanten har zig bekant. att Herr Bergström endast har sin styrka att tacka derför att han icke genomborrades af artilleristen N:o 93 Fält, hvars styng han. så som skett. lyckades afhalla genom att hålla ena handen om bajonetten och den andia mot gevärets mynning, och hvilken kamp varade minuter, oaktadt Hr Bergström, som antölls uppe i garden vid dörren till sitt magaziu, det han sökte skydda för folkmassan, icke sparade goda ord och böner: sa förundrar oss högligen Kommendantens opakallade Unpplysning. Vi kunna icke benämna handlingen för annat än ett kallblodigt försök att mörda, som afskys i öppet krig, och aldrig ostraffadt kan tillämpas mot en oberäpnad borgare i hans egna hus. 10) Den lemnade upplysningen att Wennerlund Cunder dessa dagar ej erfarit något lidande c:a, synes, att döma af citationen, stödja sig på nägot ombestäldt läkare-betyg. Har sådant betyg meddelats, är det en skandal för utgifvaren, då vi äga tillgvang till läkarcbetyg. som säger: att Wennerlund befunnits hafva erhållit nio stuckne sar. neml.: ett å högra sidan al bröstet, ett å högra axeln, ett i högra sidans veka lil, ett å högra höften, ett fv hvardera skinkan (clunes)ett på bakre sidan af högra låret, samt ett å inre och ett å yttre sidan af venstra handen. emellan tummen och pekfingret : hvilka alla genomträngt huden.? En hvar kan inse att skador af denna beskaffenhet icke kunna aflöpa utan lidande, helst man känner att lansetten. vid undersökningen af såret i handen, gick rakt igenom den, samt att ock andra stygn gatt djupt in i köttet. Plagor och hans tillstånd föranläto dessutom hans aflorande, påföljande dagen, till sjukhuset. Ehuru vi troligen få tillfälle att flera gånger återkomma till detta ämne, då vi icke skola underlåta att fiamlägga, hvad som å någondera sidan förekommer; så torde det dock tillatas oss att, med anledning af tilldragelserna den 16:de, samt de 2:ne sista afdelningatne af Kommendantens förestående replik, ännu yttra några ord. Frågan är om ingenting mindre, än huruvida folket. uti och utom sina boningar, äga några rättigheter till skydd och säkerhet för sine personer: ty att sådana icke existera, är klart, i fall de når som helst kunna af en militärbesåhafvare upphäfvas. Det finnes icke en enda samhällsmedlem. som let ej mäste intressera att få ett tydligt svar härpa. Det må ej invändas, att valdförande af husfriden och inhinganingen på fredliga menniskor justifieras leraf, att oordningar vid Bloms håtel och å2 stortorget på e. m. samt tidigare på aftonen ägt rum; ty personer, hvilka hela tiden icke varit utom sine boningar och de hvilka vandrade ute efter kl. 9, behöfde och borde väl icke bÖta för hvad andra gjort och utan tvitvel sjelfva ta svara till. Dessutom innes icke något land, vare sig fritt eller despotiskt, der icke folket får vara santastadt i sine boningar och kan gå fritt på gatorna under vanliga omstånligheter; men det är just deruti, det lagbundna samhället skulle skilja sig fran let godtyckliga och despotiska. att folket borde äga ett skydd i lagarne. äfen emot förgripelser af dem, som utgöra maktens verktyg. Hade hela Götheborgs allmänhet förbrutit sis. för ati exponeras på sätt om skett? Är det icke tillåtet tör fredlige personer att bestyra om sine anlägenheter inom sine hemvist. samt att kl. 10, en månskens-afton. gå en rata framåt, utan att åfventyra lif och lemmar , och hvem äger väl rått att, VA sätt som skett, disponera om den personliga friheten? Vi känna ganska åäl, att det finnes personer som rynka på nåsan, så snart man nåmner ordet ollcet, och påstår, att det är upproriskt att beropa sig på nägra rättigheter ill dess försvars; men ännu torde dessa grundsatser ej gå an att göra allnånt gällande. Kunde man då icke inse, att sådane malplacerade mesyrer, om stormningen af porten till Herr Bergströms hus. försöket att med bajoetter mörda oberäpnade, fredlige medborgare, hvilket var fallet ej mindre ved Herr Bergström än ock Herr Wennerlund, samt dessa husar-chocker fter fredlige personer på å folk nästan toma gator, slutligen skulle reta och irbittra; eller önskade man mahända, att folket derigenom slutligen skulle irgå sig och utöfra excesser, för att sedan låta det bero på ett försök, hvilen som vore den starkaste? Antagom t. o. m. att husar-chockerne och ajonett-ansallen. värdigt utförda. senare på aftonen icke kunde undvikas till rdningens återställande , så borde dock hefålet aldrig hafva tillåtit patrullere att sprida sig, för att förfölja oberäpnade pojd!ar och fredliga innevånare; varpå bevis icke saknas. Deu simple soldaten tillhör pöbeln. och att den låa jackan icke gör honom human, det inser nog hans befäl, såväl som varje annan bildad man, och, ifrån denna synpunkt sedt, ogilla vi öppet Ådateskens handlösa öfverlemnande åt sig sjelf, på sått som denna afton gzde rum. ————— Vi åro i dag i tillfålle meddela Landshäfdinge-Embetets skrifvelse till I Hu )