Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1839, sida 1

På Kommendantens i Götheborg, General-Adjutant Baron 6. Flemings begäran intages, utan betalning (Red. har nemligen för princip att aldrig lata betala sig för artiklar, hvilka Insändare finna pakallade af Red:a egna uppsatser), följande hans försvar, hvilket vi ansett oss böra förse med en och annan not. Det lyder, som följer: e Till Redactionen af Handelsoch Sjöfarts-Tidningen. Öfrertygad. att hos Tit. finna den opartiskhet vid bedömmandensom allmenheten har rätt att fordra af en Tidning, och att Tit. inser billigheten. uti att en angripen får försvara sig inför samma allmenhet som fatt del af angreppet — anhaller jag att i näst utkommande Handelstidning tå emot betalning införd, hosföljande upsats. Göteborg den 20 Dec. 1839. G. FLEMING. Den uti Handelsoch Sjöfarts-Tidningen N:o 148 intagne, naturligtvis efter erhållna berättelser författade. Relation om de den 16:de dennes i G65teborg förefallne upträden, ogillar rättvisligen pöbelns förhallande under den, som kan kallas första akten, eller intill dess de främmande bleshbarne voro i Högvaktens förvar; men som den synes vilja kasta hela skulden för fortsättningen, på Kommendanten och Garnisonen 1), anser sig Komtgendanten plichtig, utan att ingå uti en fullständig vederläggning. att uplysa dem af Tidningens läsare, hvilka icke sett bändelserna pa närmare hall, om åtskilliga origtigheter 2) i ofvannämde Relation. Det anföres att i stället för at hemförlofva husarspiketes . och låta påbeln nägon stund obehindrad fortfara med sitt hurrandefann Kommendanten, vi veta icke på hvars inrådan, för godt at gitva ordres till tslankering. Kougl. Maj:ts nådiga Tjenstgörings-Ryglemente för Dess Armee. förbinder uttryckeligen större folksamlingar vid vakter, och befaller dessa att. först med godo, och om det icke hjelper. med väld skingra de förstnemde 3). En sadan folksamling omgaf högvakten, icke någon stund-. atan omkring en och enhalf timma, hvarunder den, särdeles emot slutet, hurrade med kortta uppehåll och kastade snöballar, hvaraf flera träffade Vaktförstärknivgen. innan, efter mångfaldiga varningar och föreställningar, den första flankeringen befa tes; och at hu-sarerne därvid följd sina ordres, att skingra folhwas-an utan användande af vapen, har Redactionen sjelf erkänt, då den medgifver att oman icke bade skäl att beklaga sig öfver Truppens framfart 4). Om Kommendanten härvid begätt något fel. är det att hafva alt för långe parlementerat med en folkmassa, hvars afsigter. om den bade nägra. han icke kunde känna; han gjorde det likväl i förlitande på Götheborgarnes känsla för rått och plickt. Redactionen kallar denna slankering en halfimesyr som endast retade. — Ilade det vål varit bättre ntt använda en Åhelme-yr. det vill såga inhuggning 5) Det klandras 6) att vakten förstärktes. hvarigenom folkmassan retades; säge hvar och en opartisk. om något annat medel gafs till skyddande af de personer som voro lemnade i vaktens vård, och som genom förutgående händelser voro kända föremål för pöbelns ovilja. Det ofta förnyade påståendet att Trupperna retat folket, förfaller till ivtet, når man 1) En blifvande undersökning kommer troligen att utreda detta förhållande: intilldess torde Kommendanten ursäkta, att vi icke frångå vår en gåvg opartiskt uttalade mening. 2) Att sådane kunna förefipnas i vår ifrågavarande berättelse. vilja vi icke bestrida, då refereuten efter kl. 8 icke med egna ögon följde tilldragelserna på närmare häll, och efter kl. 32 till 10 icke besökte andra qvarter a staden, än de, hvilka borde hafva varit fredade för soldateskens vilda ramfart. 3) Vi önska tro att Öfrer-kommendanten, General-major Edenh jelm icke aflört beslagarne till Högvakten, om han kunnat förutse, att Kommendanten skulle tillämpa den här åberopade lagbestämmelsen i Tjenstgöringsreglementet : tv med förutsättning af en sådan tillämpning var. med anledning af jäsningen i sinnena och dagens tilldragelser. lätt att förnise till hvad slut sådant skulle leda. hvilket äfven otgången visade: detta bade varit att uppenbarligen exponera stadens befolkning, och dertill tro vi icke att Länets Hötdiog ville göra sig skyldig. 4) Med tiden förhåller det sig riktigt: men vi hafva äunn icke hört någon annan, än militärspersoner. påstå att snöbollar kastades på vaktförstärkningen. IIvad värt yttrande att man (uuder flankeringen) icke hade skål att beklaga sig ofver truppens framfart , vidkommer. så förekom vid Lördagens undersökningar i Poliskammaren att flera bugg utdelats, tillfölje hvaraf vi se oss nödsakade återtaga vårt milda omdöme. och uppmana härmed vederbörande. hvars åliggande det är att vaka öfver allmänna säkerheten inom samhället, att lagligen beifra denna gemenskapens tygellöshet. 5) Red. kan icke godkänna den sjelftagna tydningen af uttrycket halfmesyr. — — 2 2 — 4 Å Re