Frtttingen TI det YIILCITSIH. T-IICr att nalva COuvoYCTaIt de i beslag lagne varoroa till Tullkammaren, begaf sig General Edenbjelm tillbaka till huset, hvarest visitationen ägt rum och beledsagade uu beslagarne till deras loZzis i Bloms Hötel, åtföljd af flera hundrade personer, hvilka gåtvo sin ovilja tillkänna i högljudda rop och andra atbörder. Genom General-Major Edeulsjelms försorg beordrades hästar för beslagarne till deras afresa tidigt på e. m.; meu tolkhofen, som jemt tnultog, lemnade icke gården till hotelet eller omgifvande gator. Beslagarnes vagn framkördes för porten till huset, mer inom ett ögoublick saknades delar uf seldonen, då kusken fick ordres att köra till andra utgången at buset vid en motsatt gata, här skiljdes dock hästarne sranahdonet, genom draglinors alskärniug m. m., och då vagnen skulle indragas på gården befanns, att muttrickarne blifvit sranskrufvade, och den stjelpte i portgangen. Under sådane omständigheter kunde beslagarne icke fortsätta resan, och en af dem, som under tiden nedkommit frau andra vauingen. lärer mottagits med ert slag pa örat, i hviuket tvilltälle peruken förlorades, hvilken, för nagra Ögonblick, såsom en troi kastades i luften af folkhopen. (Genom Polis-Mästarens och General-Major Edenltjem, tillkomst räddades dock mannen från vidare olägenheter. Att beslagarne dock icke i logiet vore säkre till sine personer befarades, och af denna anledning beordrade vederbörande en piquet af Kronprinsens husarer, som escorterade beslagarne till Högvakten. Detta skedde under en oupphörlig snöbolls-kastning och hurrarop från folkmassan, som åtföljde till stora torget, hvarest högrakten är belägen. Ingen våltänkande person kan annat än på det högsta beklaga. att ett dylikt upplopp kunnat passera, och det är vanbedrande för en hvar. som deruti deltagit. då man besinnar att ingen medborgare i samhället år ställd utom lagen, längt mindre bör förtördelas i sin tjenste-utöfning. — Vi äro dock af den tanka att ett upptråde, sadaut som detta, aldrig ägt rum, om nägon här på platsen boende tulltjensteman, tillfölje al en angilning, genom att förrätta en husväsitation fullgjort sin tjenstz men tankan att de ifrågavarande tullkarlarne nedrest från Stockholm at synbar roflystnad, med vaktmästare till betäckning samt mindre val käude personer, -asom biträden, retade sinnena, så mycketmer som hvar man kände att ägaren till sarorne årligen tortullar mannsakturraror för minst B:co R:dr 16000, och var tullbevakning i alla dess atereningar hår på platsen är känd för den största ordning och nit i tjensten, utan begår att chicanera. — Egennyttan torde ock haft sin hand med i spelet, da man kan förutse, att manga, hvilka befatta sig med handel at lurendrejade varor, icke ogerna sågo, att resenårerve mottogo en allvarlig varning för försöket af ett förnyant besök i samma väg. Vi önska dock att detta nya bevis på hvarthän en lagbestämmei-. som icke finner sympati hos folket. han leda, matte blifva en väckelse för kommande Ständer till husvisitationers assskallande. Man borde hafva m at hoppas utt upploppet skulle slutas, sedan Bealngarne blilvit satte i förvar. och fankarne voro hårom icke delade bland de civile askadarne, onhallivt prisade Generalmajor Edenhjelms facila sätt att gå tillväga (och han, som nästan oupphörligt narit närvarande, sran tidigt på morgonen till kl. 5 e.o in., uträttade mer i egen person, än, enligt hvad utgången senare på aftonen visade. hela garnisonen): men detta blet. tyvärr! icke fallet. I stället för att hemfärlofra Husar-piquetten och låta pöbeln någon stund obehindradt sortsara med sitt hurrande, fann Kommendanten, ri känna icke på hvars inradanför godt att gitva ordres till flankering 3; en hals-meryr. som, efter vär åsigt, endast retade foölkhopen, utan att verka ill ändamalet. IHrån den stond denna åtgärd vi loss, sKockade sig ock folket it mer och mer. i stället för att skingra-chura man icke under slankeringen hads skål att beklaga siv öfni truppens framfart. och det berättas un. art Chefen för Husarernae tillhöll en af manskapet sitt ofog att. utan erhäållne ordres, utdela bugg: ett sadant träffade nemligen en Polisbetjent. sysselsatt att arrestera en ine. Fmanheringen fortfor emedlertid från kl. värmare 7 till omkring kl. 3 oe m. oak:ailt på torget icke sauns ett par Å dundrade personer, och bland dem mest pojkar; öfver hvilket förfarande flera ålltånkande personer öppet gafver sitt missbilligande tillkänna. Omsider upphörde flankeringen och IInSA-PIÄHetten posterades vid IID2vAkten: man bes ältar, att detta skedde tillsölje al Generalmajor Edeuhjebens a terkomst till tora torget; och hav. som nu tilltalade det församlade folket. helsades öfver Ut med hurrarop. Men, som redan nämndt, hade den militära maktens melsnkomst (en pigquet af Kongl. Götha Artilleri-regemente. försedd med govär H hajonetter, hade likaledes kl. 7 infunnit sig på storiorget och förstärkt akten) redan retat folkmassan. och nagot godt slut var under sädane okloka nesurer icke att förutse. Under tiden skedde at polisbetjeningen en och nonan arrestering : men mängden af de anhallne befriades åter af folkmassan. å fortgick till närmare kl. 10. då en och annan bland tolkhopen började na is och snöbollar på . militären. Emedlertid hade kKomnendantskapet öfvertagits af Ofrerste-I, öjtnanten II.nmilken gat Iusarpiqnetten ordres att göra choque på folket. IIåÅröfrer har man inzenting. tt anmärka, tv folket varnades först af IIUSarbefåldafvaren. Baron Bennet. hoqnen lyckades äf-en och torget blef inom kort nästan tomt för folk: detta pridde sig nemligen. till stor del. till den nordliga angränsande delen af staen, och hvad annat parti hade en obeväpnad folkmassa att taga. Ingenting unde ock numera vara lättare. än att balla passagerne till ett torg. på 2:ne dor kringflutet af vatten, tillstängde: men detta syntes icke ingå i vederörande militärmyndigheters beräkning, och husarer utskickades ait i gator ch gränder hugga in på det obeväpnuade folket. Hvad var dock naturligare n att folket, på detta sätt uppretadt till förbittring. sökte försvara M 2 1 1 sid. 1 A. 4m A . 1