ten och Konsistorii egen förklaring visar, både Akademiens yngre låärare och de så kallade Exercitie-mästarne deltagit, utan att mot valens behörighet någon anmärkning i Prest-ståndet blifvit gjord. Under så fatta omståndigheter var väl ej att undra öfver, om dessa, som till en del voro samma personer, som vid de föregående tillfällena, ansågo sig inbegripna under rubriken: alla till deltagande i detta val berättigade, hvilka genom Rektors Kungörelse kallades. Och just i sjelfva uttrycket ligger ett sådant erkannande; ty bade saken blott gällt Konsistorium Åkademikum, så hade kallelsen omöjligen kunnat få denna obestämda form, utan blifvit utfärdad endast tilljv samtlige ledamöter af Ronsistorlum Akademökum-. Häraf synes också, att icke heller förr än på sjelfva den utsatta valdagen det var beslutadt, att Akademiens Adjunkter och Docenter skulle från deltagande i valet utestängas. Ty hade det beslutet varit förut fattadt, skulle omöjligen Kungörelsen kunnat med de ordalag, den har, af en förtjenstfull Jurist och en för modersmålets utbildning prisbelönt författare, som Akadenuens nuvarande Rektor, Herr Prof. Schlyter är, utfärdas. Deraf den oformligheten, att de personer utom Konsistorium, hvilka vid ett föregaende tillfälle till och med på grund af Konsistorii eget, H. K. K. Akademie-Kanslern underställda och ej ogillade, förslag blifvit till deltagande i valet admitterade och vid ett annat, utan att saken ens blifvit ifragasatt, ansetts dertill berättigade, då de nn infinna sig för att utöfva sin pligt och sin rättighet, blitva inför den ungdom, hvars närmaste handledare de åro, tillbakaviste såsom obehörige. Detta är icke humant; det år det lindrigaste man kan såga. Men så kommer det allravärsta af alltihop: ett längt och släpigt försök till försvar för åtgärden, uppsatt, såsom man finner af Kons. tryckta Protocoll för den 23 November, at Prof. Doctor Thomander och fullt med jämmer och klagolåt öfver Professorernas ringa inkomster, oaktadt nämnde Professor just lår vara en af de bäst lönta. I denna till Kongl. Maj:t ställda förklaring öfver de yngre lärarnes besvär förekommer åtskilligt om anfvodes bestämmande (förmodligen ur andras cassor). som skulle blifvit följden af de yngre Lärärnes deltagande i Valförrättningen; om hutu Konsistorium skulle fått betala underhållskostnaderne ; huru några måhända i Besrärandernes ögon alltför rikt doterade Professorer fått vidkännas några kostnader ; om att ur andras Cassor framrotera ; om att dessa Cassor måste blifvit enskildar; om Jus vite et necis öfver Prafessorernas Cassor; om penningedfgifter, som till vida största delen skulle utgått ur Professorernas fickor. Och detta allt är byggdt på denna besynnerliga slutsats: att, såsom den utom Konsistoriwm varande I niversitets-personalens löneinkomster icke åro större. än att. om leiksdageu blott antages räcka ett år och samtlige Besräranderne skulle bekosta 2:ne Kiksdagsmåns resa och underhåll, de icke skulle hafva någonting öfver af allt hvad Akademieni lön består dem, honsistorium icke rimligen kunnat vänta, att de skulle vilja vidkännas de nödiga kostnaderna? Likasom det icke mycket väl låte säga sig, att femton personer (de besvärande) kunna undandräga sig att hålla två Riksdagsmän. utan att deraf töljer, att icke fjorton (de Ordinarie Adjunkterna) kunde finnas böjda, att i mon ar sina lövevillkor med de Tjugo En ordinarie Professorerna deltaga i reskostnader och uuderhäll för en Rikslagsfullmåktig ). För öfrigt må vi uppriktigt tillstå. att vi, som gerna ville tro Dagigt Allehanda på sitt ord, att Prot, Thomander är var. det vill såga: är iberaletill sina tänkesätt, i hela denna tillställning tunnit bra litet libealitet. Och säkert halva de yngre lärare, som deltagit i de två föregående Riksdagsmannavalen för Lunds Universitet, blifvit öfverraskade, då le uu af Prof. Thomanders i Konsistorii namna uppsatta förklaring haft illfälle att inhemta, hurusom detta skett af konsistoriell gunst och nåde ller, såsom orden lyda. Vatt de erhållit en valrått endast öeh allenast till ölje af Honsistorit af grundlagen oförhindrade iledelfrande Jör tillfållet. Jetta är nog mycket absolutistislet, tor att kunna fa namn af liberalism ; nen les ertremes se touchent. Men, ännu en gång! huru Konsistorium kunnat fatta sitt beslut. att j skicka någon Riksdagsfullmäktig till just denna Riksdag, tör hvilken alland-ändar synas hafva täflat att söka ut det upplystaste och redbaaste de ägde, emedan de at denna Riksdag vänta sig mycket, — det är ch förblir en gåta. Och att öppet framlägga såsom skål för uraktlätanet, att det blefve en uppoffring för Kommittenterna. är att förklara det van icke är i stånd, till någon uppoffring för fosterlandet och att man ill sitta i sin vrå och se på, huru sakerna komma att aflöpa. Annars r det väl just intelligenserna i landet, som i första rummet borde känna eg kallade, att deltaga i de kanske för en oberäknelig framtid vigtiga irhandlingar, som denna Riksdag tvifvelsutan kommer att medföra. ) Med omkring 51 R:dr Banco på hvar ordinarie Professor — och det är icke mer ån hvad Pastorer på landet äfven vid de sämre pastoraten få utgöra — och omkring 9 R:dr Banco på hvar ortf:rsane Ft WAW—— AA—— — — — —— —