(hvarmed den värde ledamoten lärer menat ärdtnekKammare, en inrättning, mot hvilken Hr H. förmenas vara afvogt sinnad) icke gick igenom. — Och ej må man undra derötver, att den, som tror sig vara hotad af en så ohygglig institution, som begreppet dresserkammare tyckes antyda, anser sig vara den som afvändt den hotande faran, mycken erkänsla skyldig; åfvensom det vill synas helt naturligt, att denna erkänsla icke kunnat på lämpligare sätt uttryckas, än medelst semnande af sin röst till Riksdagsman. De nu anförda berättelser äro endast rykten, för hvilkas sanntärdighet vi ingalunda gå i borgen: men motiverna för Hr H:s utkorande ma hafva varit hvilka som helst, så maste resultatet vara för honom så mycket mera smickrande, som, enligt hvad allmänt bekant är, hvarken han eller nagon annan menniska för saken Ålagt så mycket som två strån i kors. — Men hvad som icke saknar en viss betydelse, är det tillkännagifrande, som finnes här nedanföre intaget, och för hvilket de som vid valtillfället befunnit sig i minoriteten, begärt en plats i bladet. Dessa, hvilka alla lemnat sina röster at Radmannen, Hr v. Häradsh. Liljenroth, utgöres, efter bvad af underskrifterna inhemtas, af sju handtverkskorpsens medlemmar samt af alla stadens handlande, med undantag. som vi tro, endast af 2:ne. Det omnämnda tillkännagifsandet lyder som följer: I anledning af resultatet af riksdagsmannaralet härstädes d. 14 dennes, anse sig undertecknade föranlatne offentligen tillkännagifva, att vi, med vara röster, tillhört minoriteten vid denna valförrättning. Curistianstad d. 16 Nov, 1839. S. Littorin. A. F. Ericson. H. Wiberg. J. A. Bergström. H. G. Vougt. J. J. Areschoug. N. C. Rehn. E. Wendel. H. E. Bruzell. G. A. Bergman. J. Molin. A. J. Bjugg. Christ. Bergman, J. Sjöström. N. Romberg. Gust. Beckström. EG. Sjöström. 0. Ternström.