Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1839, sida 1

och ej enskild nytta. Fledes en Åuctoritet. som för sina tillgåranden lika med hvarje annan Anetoritet, ej mindre inför sine Commitenter. äro underordnande, måtte vara redo och ssar skyldig, i enlighet med allmän, men ej partielle Lag. till hvilken sednarc YJjonstehjons Stadgan hörer. -om i hörvarande fail och i afseende på mitt tarhallande till Skjuts-Styrelsen. år och förblifver positivt oanvändbar, hvilket ytterligare constateras deraf att min lön utgar från samma Cassa som atflönar Stadeos öfrige Tjenstemån, alt ifrun högsta Magistrats Personen ända ned till Brandtvaktskarleii 6) — Fran en Cassa som fourneras at alimänna eller offentliga Intrader, de der äfven relativt till nniversum och Staten kallas pöblice medel 7). emedan de samme icke utga från privat eller enskild person. utan rad ett skattörigande Samballe. Hvad ater igen angar Tit. anuärbkningaart jag ej innehatt Fullmagt på tjensten, så far jag erindra, att jag iche saknar, utan verkligen äger I handom — ett motsvarande Document S) eller en skriftlig försäkran att vara Stållmästare vid Stadens Fkjuta-Inrättning med tillgodonjalatrde at thy atföljande l-öneförmaner; och då mans ord — är mans åra, som ett gammalt ord-prak såger, och jag icke kunnat inse eller uppfatta någon skillnad i bindande bratt. emellan en törmenligt uttfördad Fullmagt och förenemnde Document mtärdad af vederbörlig Auctoritet inser jag eller icke att derilrän kan dragas nagon shitsacs till förman för Skjutsstyrelseus åtgjerd. att utan skål och orsak afsbeda mig. och hvarföre Tit. älven Funlat spara sig mödan at, att använda ett så betydningsöst argument. Om Styrelsen saledes ned jaktiagande at laglig form skiljt mig från Befattningen, Hommer framdeles att visa su. en crindran har jag anan att gora Tit. och som jag äfven önskade Tit. för framtiden i hänsel-e Vit. kommer att forttara på den Publicistiska banan städe matte bibehålla i minnet, nemliven att aldrig inför allmenheten Referera pubsice Acta, annorluntla an in extenso 9), emedan Tit. i vidrigt fall och om sadant sker genom abriviation lätt konde komma att begå samma fel som Tit. nu besatt vid PReciteranudet al Magistratens Resolution a min Inlaga: Tv Magistraten har ingalunda sormelt vitrat: att min befattning vid Sbjut--Iurättningen icke vore af den beskaffenhet. att mitt hlagamål derölver att jag blifvit från samma befattning uppsagd. kunde till pröfning upptagas: — utan så här: Watt Magistraten fann. (NB utom stöd af sku 10) min befattning vid Skjut--Inrättninzen vara af den beskaflenhet att Magistraten icke kunde till profning upptaga min klagan etest — Tit. torde benägit ursäkta att jag härpa gjör Tit. uppmärksam. i thy, det är en icke ovesåndiliv skillnad emellan att positivt förklara en sak vara 11) af en viss beshafbenhet. som förutsätter att den är erundad på ofelbara facta, och att finna den vara så eller så beskaffad. hvilket seduare äter igen beror af tycke och iudividuele Åigter som bade. kunna vara rigtiga och grundfalska, — Så aldeleofelbar lärer Magistraten icke eller ansett denna sin Resolution. emedan Macistraten lemnat mig hänvisning till besvårs anförande, hvilket tycks hafva undtfallit Vit. än derom ingenting at Tit. blifvit vttradt. KR Såsom skål för att Tit. vid nävmare öfvervägande icke hållit ord och infört handlingarne förcbär Tit. dessas vidlyftighet ete. men månne egentliga, elter det dentill mäst bidragande shälet icke bör sökas i Tit. ömtalighet vid, att rätt producera något som på ett eller annat sått kunde tonschera Herr Gustaf l. indström, hvilken Tit. churn orätt beskyllar mig för att vilja chicanera, som jag försäkrar Tit. dock aldrig varit min af-igt emedan den blott och bart inskränber sig till ett nödvändigt försvar af min heder och inna rättigheter i öfrigt som medborgare. Och om llerr Lindströms af-igter och förhållanden dersid möjligen skulle framstå som mindre prisvärda. eller kon ma i någon Collision med den goda tanke som Tit. och dess öfrige vänner för honom behagar hysa. är det icke jag utan han sjelf, som dertill gifvit avledning 12). — Bespynnerligt förefaller det mig likväl. att Tit. som annars icke Just är känd för att låta betänkligheter afhålla sig från anmärknin ar. de der till och med röra Högsta eller Stats Styrelsens Ledamöter. vu deremot gått tillväga med en exempellös granlagenhet mot en Ledamot i här varande Stallstyrelse, som kanske mindre förtjent det än mången annan emot hvilken Tit. riktat sin vassa penna 13)! och — horn skall man förstå detta? Mera kunde jag väl hafva att upplysningsvis såga Tit. men jag sparar det för ett annat tillfälle 14). Götheborgs StallContoir den 9:de Nov. 1839. G. A. Möller. 6) JO, jo! ser man på! 7) Kors! — Vi trodde det hette: publika medel.! 8) Äh, bevars! 9) Ja! se det vore att rätt vidlyftigt uttänja berättelser, att referera publice (publica?) acta in extenso. Tack vackert för rådet. 10) Taäl Magistraten det. nog täl jag det.s 11) Detta är riktigt, som Tit. Möller kallar det, Sopisterier. Emedlertid lär ingen Domstol sitta och filosofera öfver en saks absoluta esse; utan juridiskt undersöka dess beskaffenhet, sör att finna (således på grundade skål) den rara så eller så beskaffad. 12) Detta moment tycks dock visa, att det är stålldt på schik an. 13) Med tassa pennu-menas väl en penna, som år skuren af vass och således icke hvass 2 14) Uf! jag blef råädd; — dock det är godt att ha något att vänta. — Skulle någon tycka att vi i våra små rader ridit på ord: så må erimas att de åro ställde till en Stallmästare, som äfven svål förstår att — rida. emm mmm