de sednare, rätt torstadda, åro oskiljaktiga iran den lIOTTas. Wa de lordenskull i främsta rummet välja till representanter män af sjelfständighet och redbar karakter! Vid den Riksdag, som tillstundar är detta längt vigtigare åän att erhålla Representanter med lysande parlamentariska egenskaper; iy hvad som nu skall uträttas, tager icke dessa sednare serdeles i anspråk. En fast, omutlig vilja och ett orubbligt politiskt mod, är det enda som behöfves. Visserligen hör man sågas, att Regeringen ämnar att kasta fram en mängd komite-arbeten och andra förslag till omstöpning och retorm i samhällsorganismen, men deraf bör ingen läta förvilla sig. Det första är att landet erhåller en Regering, hvartill den kan ega förtroende, som besitter duglighet och insigter. Intilldess är det förgåfves att hoppas någon förnuftig eller genomgripande reform och riksdagsarbetet deruppå blir då förlorad möda; ty sedan luntorna genomgått de 10 eller 12 serskilda stadier, som stadgas i vår förträffliga Riksdagsordning, och sålunda än en, än en annan tanka derutur blifvit utplockad, samt slutligen den underdåniga skrifvelsen justerad, så får, derest det gamla systemet fortfar, denna utan tvifvel, hädanefter som hitintills, hvila intill ett blifvande Riksmöte, så vida den ej å nyo skickas ut på skjuts till Societeter, Landshöfdingar, Kollegier, Komitter Åce. Må man fördenskull ej uppfatta deu blifvande Riksdagens verksamhet ifrån synpunkten att företrådesvis förbereda eller i detalj utföra samhälls-reformer, ty då kastar man bort sitt arbete. Utan en Styrelse, som upprigtigt vill reformer och eger förmåga att bringa dem i verkställighet, kan man, som sagdt är, i den vägen ingenting hoppas och man misstager sig således väsendtligt, derest man läter fånga sig af fagert snack at det hållet. Nej den blifsande Riksdagen bör förnämligast få karakteren af ett Ueäfstoch Iegllare-Ting. Det kan vara tid uppå, att Representationen på allvar fordrar redo af Styrelsen och att den vidtager sådane mått och seg att nationens vilja och opinioner må representeras inom Regeringen, och att denna må komma att bestå af mån, hvilka med heder och sanningskärlek förena kraft till ett honstitutionelt inflytande, kunskaper och anseende i det allmänna, Vår tanka är således, att Valmännen både böra och kunna ålägga sina Representanter att ovilkorligen i främsta rummet mot Regeringspersonalen yrka tillämpning af 106 och 107 Ås. R. F. Hvad som dock i omedelbart sammanhang härmed är lika vigtigt är den föreskrift, att Representanterne dels icke må bevilja något endu nytt anslag, som kan komma att ställas under Regeringens disposition dels att de höra ill det minsta möjliga förknappa alla sådana redan befintliga anslag. Ilärvid bör serskild uppmärksamhet fästas vid den dryga tredje llufrudtiteln och deribland företrädesvis vid de dyra värfvade Regementerna, serdeles Lifgardet till häst. som ensamt slukar mer än som är beräknadt för att ordna folkundervisningen i hela landet. Åfven anslaget till de s. k. extra utgiftsmedlen på S:de II. T. som hufvudsakligen dispoueras till att betala KabinettsKassans, Theaterns och Stats-Tidningens skulder, bör ock, om ej alldeles borttagas, åtminstone nedsättas till hälften af det nuvarande beloppet m. m. som hörer till detaljerna, men visst ej bör glömmas vid Statsregleringen. Endast med 107 sn, i ena handen och en till det minsta möjliga förknappad Budget i den andra kan man vara såkter, att se Allmänhetens önskningar efterkommas — men dessa begge medel äro ock ofelbart verkande — Ständerna få derefter besinna i hvad mån de å sin sida vilja uppfylla den yn styrelsens Öuskningar; men då denna icke gerna kan supponeras antaga len gamla styrelsens hushålls-eller administrationssystem eller dess åsigt om samhällsreformer, lärer det blifva nödigt, att nya propositioner i Statsregleings och öfrige frågor framställas. hvilket emot stadgandet i 75 R. O.icce kan lagligen ske vid samma Riksdag, utan lärer Riksdagen äfven i sådant all böra upplösas och en ny urtima Riksdag ssmmankallas, för att taga den nya Styrelsens Regeringsplan i öfvervägande. Ännn återstår dock ett tredje ämne. hvilket bör blifva föremål för Valmännens opinionsyttring till Representanterna. Det är Petitionen till den ya Styrelsen, att till ett blifrande Riksmöte låta utarbeta och R. St. föreägga ett förslag till Representations-förändring, grundadt på erkännandet af ollvets allmänna valrdtt utan afseende på stånd. Detta bevis på förtroende vore säkert för den tänkande delen af natioen ett bland de största, JIIkasom intet sanrhällsbehof här i landet, näst det tt erhålla en allmänt aktad och duglig Regeringspersonal, är så i ögonen allande som det att, genom en förändrad representationsform, erhålla allmänt ktade och dugliga folkombud. Må valmännen lägga dessa tre ting på deras hjerta, som de välja att reyresentera Svenska folket!! Må de erinra sig, att hvad som försummas I dag, j alltid kan godtgöras i morgon, och att frågan nu gäller, om den kalla egoI