Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1839, sida 2

Insändt. Götheborg den I November 1839. Bäste Bror! Tack för sist — det var ej i går vi råkades. — Som du ser har jag återigen beträdt fådernejorden, men tyrärr! jag måste bekåvna det, icke med de känslor man vanligtvis erfar vid äterseendet af en långe efterlängtad fo-terbygd. Gud! hvad här är ledsamt och tråkigt, och hur förtryckta och ned-lagna menniskorna se ut — eller kanske förekommer det mig bara så, för det att jag kommer ifrån det herrliga och fria America — komme jag i det stället itrån nägot annat sand. vore kontrasten kanske ej så stor; — mig tyckes emellertid som den stora massan af folket drogs med lungsoten och hvar stund väntade på sin upplösmng, ty länge kan det räl icke gerna räcka. Jag fick under vågen höra att här skall bli Riksdag, och hade väntat mig få se en mängd värdige medborgare täfla om hedern att få utmärka sig för vår Ort (jag talar ou bara om den) eller att få höra Publiken med deltagande yttra sig öfver denna för den så vigtiga angelägenhet; men icke ett ord. icke en proposition att A. eller B. skulle vara den mest passande till Rik-dagsman. Nej, man bekymrar sig om ingenting. utan ötrerlemnar allt åt slumpen. och gör man bara det, då vete vi at erfarenheten hvad frukter vi hafve att skörda: — det går då med oss som det vanligen går med dem som spela på Kongeliga Nummer-Lotteriet — vi få en lång näsa. — Annorlunda går det till i Förenta Staterna, når fråga är om att välja Representant till Congressen eller annars uträtta någon ting nyttigt för det allmänna: — hela massan är då i rörelse, och hvarje Individ interesserar sig lika mycket för saken, som om det annick hans egen individuella välfärd. Dock hvartill tjenar dessa betraktelser, om icke för att ännu mera försämra mitt dåliga lynne. Att berätta dig Amerikanska nyheter skulle, som jag förmodar, föga interessera dig: dock vill jag i korthet nämna hur förbluffad jag en gång blef i Washington, när en af mina bekanta sade mig att Biskop Tegnr gått öfver på Regeringens sida och nu arbetade af alla krafter på att släcka de frihetens bloss han så ifrigt en gång tändt. Jag bestridde naturligtvis denna nedriga beskyllning och hoppades kunna rederlägga den, så snart jag kom hem; men hur grymt har jag icke bedragit mig, eller, rättare sagdt, hur grymt har icke Tegnr bedragit oss allesammans, om det skulle så förhålla sig, som jag hört berättas om honom. Har som nu vid instundande Riksdag hade kunnat blifva Svenska folkets stöd och förverkligat hvad han så rigtigt yttrar i Svea: Se opp till Statens nya Tempel tåga Ej skilda stånd , men blott ett brödra-folk; Det ligger aska öfver afundslåga Och tvedrågt faller för sin egen dolk. Han, nationens älskling, öfvergifva det folk som lågat af kärlek för honom !? det är omöjligt — jag tror det intet ännu. Esaias Tegner år i själ och hjerta en hederlig, en menniskoälskande man, han kan icke handla oädelt eller förrädiskt. Meraqmärnäst, om du dessförinnan icke träftar din oföränderlige Insänd t. Hnsägare obligera isynnerhet Damerne, om de tillhålla vederbörande att, ån stone hvarannan dag, lata sopa attottoiren utan för deras hus; — och å ven andre Fotgängare anhalla ödmjukeligen derom. —— — A—— WWs— —— — — — — — — —