Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1839, sida 1

blifvit i underdånighet proponerade, föreslogs H. H. Erkebeledsagad. efter Ördtorandens vackra och hjertliga tal, af skön säng af valda röster. äfvensom at andra för tillfället förs ser. Till slut behagade H. H. Erke-Biskopen yttra till Säl a möter, Ordföranden och värdarne för tillfället, följande: I . Jag har begärt ordet: men mina känslor i uppror öfvervål Bland dem gitve tacksamheten sig utbrott. Det hade icke behöfts dennafestliga Maltid, för att adagalägga mine Embetsbråders tillgifvenhet. Men jag värderar den högt, sasom ett ytterligare vänskapsprof. Jag tar ock hår med flere gjuta tarar, dem jag i eurummet blandat med enskilta Vänner. Tillliället är mig ock erbjudet, att till många, dem i trängseln af göromål och bestyr jag icke kan besöka, såga ett ömt Farväl. Ja, ett Farväl, i hrilket mitt blödande hjerta gjuter ut sitt känsloflöde. Väl hyser jag hopp till återseende. och att da få såga till alla longum Fale! Men tjenaren, om än ban icke nu flyttar. är af sin Herre härifrån uppengd. Ingen berömme sig af morgondagen. I-äöfven falla denna tid bleka, torra och ett gäckeri för vinden. Dyster är Novemberqvällen. Kanske ser oss ingen Varsol åter samlade i kärlek. Mottagen dertore redan nu mitt hjertas offer! Jag tackar Eder, Mine Herrar, som hedrat mine Värdar och mig med eder närvaro. Du star främst icke blott i värdighet, men i vär vänskaps ålder, Du som tillatit nung anse Dig tör min andre Broder. Vänskapen mellan Generalen och Biskopen är densamma, som kvöts mellan Fändriken och Studenten. I hvar och en af Eder. Mine Herrar! ser jag en Förband-Broder, med hvilken jag samverkat för Ortens och Stadens väl. Mottagen mitt varma lijjertas tacksamhet för eder vänskap, edert undseende. Måtte Försynen belöna edra mödor, och edra föremal röna framgång uns der eder vard. I eder vänskap innesluter sig den sorgbundne, som med saknad lemnar den älskade verkningskretsen. Haf tack för trogen vänskap, åltven för denna dags sköna vänskapsprof, Du gamle Vän och i tjngu är Sidokamrat utan ett ögonblicks kif. Hvad Du så mänga gånger a egna och andras vägnar talat till mig. har varit en ljuf melodi för mitt öra, en lingsvalelse för mitt bjerta, emedan Du icke allenast talar sanning, men enligt Skriftens sköna uttrycks såsom en Ljusens Man, ger sanningen. Med Dig vid min sida hade jag velat före lefva mina återstaende dagar. och af dina hånder, Du vet det, mottaga den sista välsignelsen. Nu följe den Utvandraren med den christliga kärlekens allvar, med kraften af Patriarchens löftesord. Jag tackar Dig. en af ädelstenarne i mitt Läraresmycke, Dig, som sjelf Lårare fördunklat din Lärare, utan att han kunnat afundas. Af ditt första lärspån såg jag i klon Lejonet. och Du har fyllt, ötvertråftat min aning. Tack för det kräftiga stöd, Du gifrit mitt Ephorat. för hvarje gång Du omkring min ensliga flit -pridt lusteldarne af ditt snille. med ditt fina vett gifrit behag ät mitt umgänge, och då jag velat se ett fromt hjerta. omgifvet af alla bildningens värden, låtit mig se in i ditt! Ofvergif icke heller nu din Vän. Följ honom med din vänshap, dina minnesorof! ! Jag tackar Dig, min Son och Medarbetare! som så ofta gifrit uttryck at mina tankar eller halfhrutna ord, så ofta varit min band, alltid mitt biträde, och långt öfver ditt aliggande sträckt din vänhära tjenstfärdighet. Min oro har upntråttat trenne dina Företrådare, som utan saknad lemnat den besvårliga Tjensten. men dock bibehållit kärlek för plagaren. Förlåt, att han missbrukat din alltid redebogna godhet: förlåt. att sjelfra slutet af vårt vexelförhållande i synnerhet för Dig varit oskonsamt. Jag vet, att Du älskar mig: jag har i Templet och enrummet sett ditt känsliga sinnes rörelser. Haf tack för allt hvad Du mig varit. Jag följer dina öden med en Faders deltagande och vålönskningar. I Embetsrummet har jag tolkat min förbindelse till mine Medhråder i Stiftasstyrelsen; jag gör det ock nu med ny tillfredsställelse inför en större Samling. Det är icke alltid och allestådes. som den Förvaltningen vunnit beröm för enighet. Vår är denna ära, och jag hembär en stor del deraf åt Eder. i hvilkas vänskap jag lägger mitt minne. Jag tackar Eder, mine härvarande Emhetsbröder i Kyrkan och Läroverket! och min tanke flyger omkring allt Stiftet. Allvar. verksamhet, enighet hafva sammanhållit Brödrakedjan: måtte den aldrig blifva bruten! Af edert val beror, att den befästes, till Stiftets lycka, eder ära och den frånvarande sännens tillfredsställelse. Min känsla lifvar minnet af alla mina besök i de fridsälla honingarne, af alla samspråk der eller hos mig. af alla vexlade vänkåra uttryck i skrift. af glada stunder, hvarmed edert umgåänge afbrntit min ensligsiet. Jag är förbunden för all den kärlek jag njutit: och min gengård år bönen, att J mågen vara välsignade i edert Embete, välsignade i eder enskilta lefnad. När min kärlek till Götheborgs Stift upphört, har denna hand kallnat, klappar icke detta hjerta, är denna tunga stelnad. Farväl!t —— — —— Med södra snällposten hafva vi mottagit flamburger-tidningar af den 2:dr2 denna månad, hvilka meddela underrättelser från Paris af d. 28 -mt frön Madrid af den 23 sistl. Oktober: men Engelska poster för den 25 abhnades ännu i Hamburg vid posters afgang. På sistn. ställe hade vattnet nt. fallit så starkt. att fartyg hvarken kunde uppeller nedkomma, och Endelfgarinja:a