med framgdng påstå, att då man i alla andra conslitulienella LAnder betraklar såsom en af de dyrbaraste råttigheter den, att få asgifva en röst, samt äflas, icke allenast utt vid sjelfva voteringstillfället låta den höras, utan äfven att på förhand göra sig underrättad om de serslkildte meningarne och att jemlka aem samman till ett önskadt resultat — vårdar man sig hår i Sverige knappast att ens tänka på valet — och om man händelsevis inställer sig der, har man sållan beslutat huru man skall votera, utan förenar sig vanligen, mer eller mindre frivilligt, med den pluralitet som för tillfället skapas af något rådande högre intresse. Om valen till de sednast fönflutne Riksmötena gifvit grundade anledningar till så hånande beskyllningar som dessa, hoppas vi af upprigtigaste fosterlandskänsla, att det nu tillstundande icke måtte gifva träldomens förespråkare nya vapen i händerne. Ålatte ingen enda af oss vara så förgåten af sin heligaste medborgerliga rättighet, att han Jör en ringa grynvälling uppujsrar den. Men — tyrärr gar det en farligare Dämon genom medborgarnes leder, än den, som gläder sig åt liknöjdheten och fordrar uppoffringar : det är tvedrågtens, det är splittringens. Ver den förre någongång misslyckats i sine djefrulske bemödanden, har den sednare alltid följt honom i spåren — och oftast lyckats.