de af dem vänta, Och göra de ej det, så må de ock ej Loppas, att det hå. danefter skall gå bättre till än hitintills. En Regering bestar dock ej af annat an menvniskor, Eu enskild man, som den ena gången efter den andra sag att han utan påföljd kunde tillåta sig hvad som helst. skulle säkerligen ock tillata sig ganska mycket. Ej annoriunda Regeringarne. När en styrelse märker, att alla representativa kontroller äro tomma ord, så skall de ock i de flesta fall bandla, som inga kontroller funnos till. Derpå år föga att undra. Huru uppförde sig t. ex. Rikets Ständer vid sistförflutna Riksdag? Det kan vara nyttigt, att nu före Riksdagsmannavalen derom påminna, på det att begångna misstag ej må förnyas, helst det kan förutses, att manga af sista Riksdagens representanter älven till den nu instundande skola blifva valde. Aldrig bar någon Represcutation i verlden visat sig till den grad sakna förtroende till styrelsen och vara emot den intagen af så ytterligt misstroeuue, som sista Riksdagens Ständer i deras förhallande till Regeringen. ÅlTIAgen a nästan ulla Regeringens propositioner och vagrade avslag till nära tva millioners belopp. blott i följd af bristande förtroende: vidare basluten rorande Sjuttiotvaan, rörande öfverskottenas disposition, om Rikseåldskontorets län, om Bankens utländska kreditiver, samt om Bankoreglementets öfverlemnande al Fullmaktige och icke at Rikets Ständer. beslut dikterade endast af misstroende; och slutligen en Riksrätt mot samtlive Statsrådets medlemmar blott för en formfraga; — dessa faleta, jemte manga andra, hvilka här törbigas. sasom nejas-uppträdena o. d. utvisa yttrandet sanning, och att icke ringaste öfverdrift deruti innes. Nu uppräknade åtvärder och beslut af Rikets Stånder ha också alldeles icke blitvit omnämde för att tadla dem; tvertom tro vi, att det misstroende, som Representationen derigenom ådagalude mot Regeringen, var fullkomligt motiveradlt. Men hvad som deremot alltid förblir i högsta grad tadelvärdt. var att, når pluraliteten inom Representationen hyste ett sadant misstroende till Regeringen, den icke öppet förklarade detta på den våg Grundlagen utstakat (107 5.) och genom en förändrad Radgifvarepersonal sokte aterknyta förtroendet emellan styrelse och tolk och de emellan Statsmakterna slitna banden. Och hvad har följden blifvit af denna uraktlåtenhet? Framstår måhända Regeringen nu efter nåra sex ars förlopp med mera grundade anspråk på den samlade Representationens förtroende? Eller hvilka åtgärder utmärka dessa arens historia, och burudan bar styrelsens karakter under tiden varit? År det genom skymfandet af ett helt Riksstånd uti en af dess medlemmar: är det genom kiänkningen af Ofverlåggningarnes frihet nti ett annat Rik-stånd. medelst törvi-ningen af tvenne utaf dess ledamöter till Rikets fästningar för deras yttranden under Riksdagen: är det genom försöken utt. medelst hannobrefret till Riksens Ständer sista dagen at Riksttotet och den verkställda granskningen af Bankoreglementet, finda i det yttersta bjuda till att upprifva beslutet om 72 8.: är det genom uppenbar niissaktning för och öppet asidosättande at Riksens Ständers beslut rörande Statsregleringen, såsom t. ex. uti frågorna om lönerna för Kammarrätten och Gardesregementerna o. fl. a.: är det genom administrationens ingripande i lagskipningen och rättsfrägor mellan enskilte. såsom uti tvisten emellan Göta Kanalbolag och dess Direkton: år det genom dylika företeelser inom förvaltningen som Tullbalansen och Cronstedtska reglementsförändringen: är det genom Statskupper mot irycklriheten och dragonader mot hufvudstadens invanare: år det genom en foljd af ensidiga och förstörande åtgärder mot Stadsmannanäringarne och stådernas borgerskap: är det genom ett allt mer och mer ohöljdt framträdande af allena-regeringen och kamarilla-styrelsen: är det genom ett ytterligt ajournerings och tillvesdare-system, hvilket uti den inre politiken röjer samma svaghet som i den utländska: — är det, froga vi, genom slika älgärder, som de nu uppräknade och mångfaldiga andra al samma slag. som styrelsen måvända skulle ha utplånat det förra mis-trorndet och förvärvat sig råttmåtiga wspråk på den sammanträdande Representationens välvisja och förtroende? Och denna fråga torde det vara angeläget att de väljande inom alla valorporationer göra sig sjeltra och sina Riksdagsmannakavdidater före valen, a det att samma misstag ej må förnyas som vid sista. Riksmötet. och aningen ett misstroende bortläggas som Regeringen icke förtjent. eller ock det aknade förtroendet öppet förklaras i grundlagsenlig väg genom en anmklan nl. 107 3.