då man i intet annat fall försummar den. År samhället annat åän ett Bolag ? ÅÄÅro Riksdagsmännen annat än Bolagets Ombud, eller Curatorer för den stora massan, Folket? Och dessutom. hsar finner man någenstädes en man, så fullkomligt skiljd från all egennytta, så orubblig i sin caracter. så upplyst, så frisinnad, med ett ord, så i alla afscenden oklanderlig att man med full visshet kan antörtro honom en fullmakt in blanco. En sadan sullmaht gillas till och med icke af allmänna lagen som öuttryckeligen föreskritver att i alla Fullmakter skall utsättas saken älven som att ingen Fullmäktig äger saken nedlägga eller förlika utan han hafver uttryckligt lof dertillt. Vädan af ett blindt förtroende är emedlertid i intet stånd så stor som inom Borgareständet. Hvarje individue inom detta stånd existerar så att säga af intet annat än egennyltan, åtminstone i dess bättre bemärkelse af det egna intresset. Privilegierne inom detta stand äro så fördelade att nästan sagt hvarje Borgare har sitt euct privilegium : sitt eget intresse i motsatts mot hvarje annans. För en Riksdag der den hufvudsakeligaste frågan måste blifva att för kommande tider afskafla privilegier och företräden af alla slag. är det alten desto 2 nödvändigare att icke allenast välja sadane Representanter hvilkas när varande ställning icke beror af skratvang och företräden, utan äfven att för desse Representanter öppet uttala den rådande opinionen; och man skall då äga atminstone någon controll på det förtroende och den kostnad man nedlägger för att gilva gehör at sina billiga fordringar på en båttre sakernas ställning inom fåderneslandet. I sammanhang med förestående Redaktionens uppsatts, taga vi osafriheten, med anledning af var uppmaning i Lördagstidningen — att följa valmännens inom tjerde val-di-triktets för Bruksoch Bergverks-ågares exempel — att utur Freja. med nagra förändringar. reproducera nedanstaende törträstliga artikels och finna den i dubbelt afseende på sin plats, som dess innehall mot slutet fyller den lucka, som lätteligen upptäckes i vår artikel och hvilken vi hade för af-igt d2odtgöra i en bliftande, uppsatts. En Broksågare i sje:de svaldlistribtet har i Orebro tidning uppmanat de väljande låruksägarne inom detta clistrikt. att ett par dagar före Riksdaesmannaralet sammanträda i Orebro till öfvorläåggning. på det att den! rpresenianlen ma blifva I tillfälle att om deras tin kesätt inhämta kännedom. Om denna uppmaning. såsom si hoppas och förutsätta. utgatt från rena. fosterländska motiver. och dermed asyftats, att kommittonterne skola tör deras blifvande ombud uttrycka sin öfvertygelse om det almdnuas angolägenheter och fäderneslandets ställning, och icke endast att atill9äågabringa en instraktion om iakttagandet af brnksnäringens partikuliera intressen och uträttandet af lokala uppdrag: — eller med andra ord, om den uppmanande Bruksägaren haft i sigte 1 S. i Riksdacsordningen och distriktets pligt att välja en Representant för Srenska folket. och icke att till Riksdagen skicka en kommissionår för ortens Bruksåvare. för att skafia dem nedsättning af jerntulln, tolagens afshafflande. ökad smidesoch beläningsrätt samt andra enskilta fördelar: — så år ock denna uppmaning oinskränkt att loforda, och man bör då lifligt önska, att ett så vackert föredöme af oecennytta och allmån anda äfven följes icke blott inom de öfriga bruksdistrikten, utan af samtlige ofrälse valkorporationer. Följderna af den liknöjdhet oclnslammerabtighet. Uvarmed dessa förut behandlat sina Riksdagsmannarval. ha de nu för ögonen anti en allmän, ty värr! alltför grundad, mi--belåtenhet och en för hvarje dag allt mer och mer tilltagande Säg STNED plösning, som, om den ej hejdas i sin fart, ovillkorligt fortskyndar till en katastrof. Ytterst ha de för allt detta ingen annan än sig sjelfve att anklaga. Det år ett lumpet sosisteri. att vältra skulden ensamt på Regering och emhetsmån. Regeringen har varit sådan. som Riksdagsmännen. som Rikets Ständer gjort den. Hade ej Regeringen den ena Riksdagen efter den andra funnit att allting går an att göra, att Rikets Städer låta allting passera, så hade ock ej det skett, som skett. Om Rikets Ständer allnarligen hade velat att Regeringen skulle vara bättre, och handlat i öfverensstämmelse dermed, så hade ock Regeringen varit bättre, ty ingen Representation i Europa äger i detta hänseende så mycken kontrollerande makt som den Svenska. Eft lika lumpet sofisteri är det att skylla allt på formerna. för att dermed åtverskyla och bemantla personernas felaktighet. Når Grundlagen ej blott ger Represe) tanten rätt, utan äfven ålägger honom pligten att i Regeringens handling t anmärka hvad som är anmärkningsvärdt. och att. när Regeringen icke örtjenal förtroende, öppet förklara detta (107 3.) med den verkan. att en törandring i styrelsen derutaf måste bli följden: men Riksdagsmännen i massa, i stödet att uppfylla denna pligt. utaf brist på sjelfständighet. mud eller samvetsgronnhet, finna all ting godt och handla som ingenting vore att anmärka: hvad rå väl formerna för detta? Icke kunna tomma former ingjuta sam vetserannhet, sjelfständighet och mod i de bröst. der dessa egenskaper saknas! Nej! men xalmännen tillhör det att välja personer med sådana egenskoper, mån med Svansl rodharhot iiimi cunt att 4 10 unde