Förliden gårdag anställde Consistorium, Stadens och ortens Presterskap, samt Gymnasii och Skol-stater en Afskedsmåltid för II. II. Erkebiskopen, som d. 8 dennes afreser till Stockholm, och till hvilken måltid, som hölls i Frimuraresamhällets lokal, Cheferne för härvarande korporationer voro inbjudne. Då, såsom Vitalis (Sjöberg) säger: intet i värt land bedrifves, hvaraf ej magen far sin dryga del, så var ej underligt att de Högvördige Fäderna zu guter Let gerna ville tillställa en USchmanus, eller afskedsmaltid ät sin mångårige Biskop, som väl ofta varit deras värd. på det skiljsmessan ej matte lör sig gå utan tårar. om ock kostvaden derför per man skulle bestiga sig till Å af en S. M. Adjunkts vanliga årslön på landet. Den aktningsvärde Domprosten Hummel, som sades föra ordet, proponerade skålar för Konungahuset och — Fäderneslandet ? nej — för Erkebiskopen, hvars skål beledagades af en för tillfället författad sång af valda röster. Hvarföre just gårdagen blifvit utsatt för denna fest. veta vi ej. så sramt ej dagens namn, Alla Helgon, bestämt de H. Fäderna till dess firande; dock tro vi, att UIelgonen ej suto der — med palmer i händer.