Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1839, sida 1

—nga.a3Aan—nnnnn1knnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn ssQ r past torde någon i bela Riket finnas, hvilken är vuxen att. i alla fragor, samvetsgrant lemna sin, på egen öfvertygelse grundade, meniug: men om det sålunda får antagas. att en Riksdagsman i somlige ämnen, hvilkas bedömande han icke är ensam voxen. antingen måste afhalla sig från omröstning. hvilket vi skulle anse riktigast, eller yttra sådane åsigter, hvilka det lyckats andra mtala honom: bör så mycket mer en hvar, sov: LVidrager till Riksdagsmåns väljande. sara betänkt på de män, hvilka ibland de valbara, efter den röståvandes öfvertygelse. bäst uppfylla förtroendet. hoarföre vi åfven akta oss, att namngitva någon person: men nog tro vi Oss inom samhället äga en mans. hvilken, ehuru han icke räknas till naron ibland här ifrågasatte klasser af röstägande, utan tvertom till FEmbiise manna-klassen (brilken klass vi i öfrigt anse minst tjenlig att nppamma Riksdagsmån), borde, efter vår och mångas åsigt, främst komma i atarka. så vida liberala tänkesätt utan öfrerdrift, orubblig vilja utan envishet, redlighet, öfrerlägsen skicklighet i iagtarenbeten. grundliga kunskaper i åörrigt, i förening med en sällsynt stilistisk förmåga, öfning och vana vid aUmänna ärenders bellandling. med serskildt afseende d dett: samhälles juridiska och ekonomiska angelägenheter, dem han under sin 25-ariga tjenstgoring inom Stadens verk haft tillfälle skärskada, berättiga till ett södant törtroende. Den, som tilläfventyrs imser hvilken Man här menas, torde invända, att hans något mindre förekommande umgängesszätt och faordighet icke ä:o de mest gynsamma egenskaper tor Riksdagsmannen i allmänhet: men vi svara hära: att många tala för mycket, som minst handla. och den talar aldrig för litet. som på ett klart och fullt öfrertugande sätt motiverar sin mening och aldrig tiger. der pligt och samvete bjuda honom tala; och om hans mindre fjeskande väsende eher. om man så vill, tvära såilskapston gör honom mindre välkommen i alugarna, torde sådant alldeles icke skada kommittenterne: — — — iy medgifvas mäste. att han icke duger till sinfmunfastån han skulle göra skål för sig till och med på Presidente stolen och kunna gifea Hvem som helst — Råd. Om dessa våra åsigter skulle, som vi förmoda, vinna — äfven Cåthens bifall, så tro vi också. att denna tidnings i allmänhet frisinnade karaktär skall uppmana dess Bed. att göra ett med oss i denna. ostridigt en af dagens vigtigaste, fråga. —f— — — —— Af en annons i dagens tidning inhemtas. att Handel--Societeten kallat II:rr Skeppsredare för att öfverlägga angående stöd från den sakabiadleNational-kassan till vidmakthallande och erforderlig utviågning af en redan påbörjad Skol-inrättning för Sjömäns praktiska bildning. Anlednngen hiär11 a an fdr Wanna AtFant aUHHAlan CLrift h-iLOan ( ha ansett