skall kunna disponeras. utan Kongl. Maj:ts dertill gifva tillstånd, vilje vi i korthet upplysa huru förhållandet dermed är, Bm — De många totala Svenska skeppssörluster man i förra tider räknade på briänmande kuster, hvarefter de bergade sjömännen i saknad af hjelp hade största svarighet att återkomma till fåderneslandet, gjorde Rederierne i Götheborg betänkte på att aflijelpa denna olägenhet. De bestöto att derföre bilda ev fond, medelst en viss algilt at deras fartyg, som under uamn af National-Kassanännu existerar. Denna fond ökade sig år från är, i samma mån berörde skeppsbrott förminskades, såsom en följd af den nautiska civilisationens framsteg, så att. då redan lSgI hassan uppgick till ett belopp af öfver 15000 R:dr banko, Rederierna beslöto att denna afgift derefter skulle upphöra. Ehuru att Rederierna, liksom hvarje individ, ågde att disponera denna sin egendom, begingo de hksäl den onödigheten att begära Regeringens stadfästelse på ett af dem upprättadt rerlemente, innetmättande att lonuden., som vore Rederiernas enskilte tillhörighet, skulle förräntas under Sjömanshus direktionens ansvar ocli en sorts taxa, hvarefter ersättning ät Redare skulle utgifvas tör hemförshaffandet af sjöfolk i förbemälte fall. Genom resolution den 30 April samma är, täcktes ock Kongl. Maj:t bifalla Rederiernas anhallan: och som kassan sällan amitas för sin egentliga bestämmelse, har den med ränta på ränta, somman-Säger, så ocrhördt förkofrat sig under de sednare atta smen, att den nu kan anses äga ett räntebärande kapital at nåra nog 23000 R:dr s. m. pDa således kassan ostridigt tillhör Skeppsrederierna att disponera. huru dem för godt synes, så är klart att det i Nader faststälde reglementet — jemförligt med ett testamente, som gifvet och lagfördt den ena dagen kan återkallas den audra — endast kan gälla till sin kraft och verkan så länge Rederierna vilja efterlefva dess innehall. och att all verkan deraf upphör, när de vilja annat. Följaktligen att ock, om nu Rederierna tänka sig ett bättre sätt att använda antingen kapitalet eller räntan, de, alldeles utan något behof af underdavig förfragan, kunna följa sin vilja. Ty ehuru löjligt det med skäl bör anses, att hos Regeringen begåra en fastställelse på den föreskrift man gilvit sig sjelf for dispositionen af sin förmögenhet, i nägot visst afseende, så måste det fäöretalla än löjligare, ja ätven slafviskt. att begära tillstand om dess användande för ett nyttigare ändamal. Ja, liksom misstrodde man sin rätt att äga hvad man rar om. flyad angår användandet af Nationalkassans fond, så skulle man förundra sig att se densamma än längre utan ändamäl tillvexa: och detta skulle inträffa, i händelse någon ville att man följde ett planlöst reglementes döda föreskrifter. Men som allt värt sträfvande för att samla skatter bör utgå på att göra dem så i tiden nyttiga atv de ock för evigheten blifva fruktbara. så erbjuder sig härtill ett tilltälle tör Herrar Skeppsredare i Götheborg. äfvensom att bereda sig ett utmärkt minne i listorien. genom det de använda sin ifrågavarande gemensamma förmögenhet till menniskoslägtets förädling, till handelns och dess frändskaps-näringars största nytta, i det de förskaffa skeppsfarten sitt behof af en kunnig, rask och rastlös sjöbemanning. Med anledning af den väkta frågan vore önskligt, att Herrar Skeppsredare läte Nationalkassans kapital tillvexa med 6 proceut af räntan, och örverlemnade återstoden deraf till Sjömanna-Sållskapets disposition för sjömanna-bildningen, efter afdrag af de B:co R:dr 333: 16, som blifvit af fonden anslagne till sattigfriskolan i Carl Johans församling. Riksdagskallelse eller egentligen en erinran om den kallelse, som Rikets Ständer sjelfve uti det senaste riksdagsbeslutet intagit, att nemligen