i påtaglige allnsionor till och med antastar hvad Svenske män hittills ansett heligt, så tro vi ej såra den lilla Nordiska Gudomligheten, som tror sig äga en så noga kännedom om vissa Personers förmenta oduglighet, Reen ega en lika noga kännedom om vissa andras duglighet och förtjenster, om vi med all den ödmjukhet som en så stor Publicistisk Dignitär eger af en Petitionär att fordra, att äfven få den lyckan och fägnaden af Gudmnans sata och sannings-flytande mun få höra deras namn, hvilka hon funnit värdige att på Taburetten eller Ordförande-Stolen efterträda dem, som haft det missödet falla i hennes onåd. En hvar torde lått inse detta Nådiga meddelande å Frejas sida ej allenast vara en ren pligt, utan tillika en stor välgerning mot Fäderneslandet. som ej bör vara i okunnighet om sådane, kanske ännu i glömskans, ja kanske i vindskammarens, mörker nedgräsde Medborgares tillvarelse. Huru skulle ej vid en sådan upplysning vår Politiska horisont uppklarna, och Sverge lyckliggöras? hvilken saker ledning skulle ej Opinionen fa i sine förrut vacklande omdömen? Hvilken glädje för Statens Högste Man, att genom den ledande traden. som Freja lemnar honom i händerne, finna vågen till den okända törtjensten, och få tillfälle framdraga den i dagen? Freja handlade sålets rätt illa, oförsvarligt, och rakt mot sitt eget intresse, såsom medborgare, om hon i detta afseende satte sitt ljus under skäppan; Den sanna medborgernga dygden skulle med all sin blygsamhet ej rimmeligen kunua vara emot, att blifva känd såsom sådan. Det skulle till och med kunna hända att den tacksamma Nationen. om ock endast såsom belöning för den hälsosamma upptäckten, satte Frejas Redacteur i första hedersrummet. En temmel. allmän önskan är äfven att Freja täcktes uttänja sine Cocutions-Artiklar så längt att de kommo i omedelbar beröring med sjeltva Ribodags-förhandlingarne; täta omsägningar äro visserligen för Publiken äfven så obehagelige hos Publicisten, som hos Predikanten, men den allmänna nyttan öfverskyler detta fel hos den förre, likasom andagten hos den senare; en sådan continuit skulle för sjelfva Tidningen blitva ganska nyttig; ty vi befare, att om denna källa för dess Patriotiska utgjutelser uttorkar, uppkommer i Ideernes kädja en hidtus som är högst skadelig. Det blefse i sådant fall ej annat räd än att låta signaturen —e blifva en stående integrerande del af Bladet. Denna Humor har visser!. en recommenderande sida, men om den genom forcerade ansträngningar skulle afwattas, hvilket ej är omöjligt (a) blefve man troligen nödsökad att tillgripa Aftonbladets Pot-pourri, såsom, åtminstone tills Riksdags-Trumpeten låtit höra sig, enda ressoursen, hvilken ändock, i anseende till Tidningens inskränkta utrymme blefve otillräcklig. Furu för öfrigt Athens allvisa Beskyddarinna har kunnat nedlåta sig att i ett och annat ämne faufilera sig med en liten Nordisk GudomligLet, är ett Problom, som framtiden skall upplösa. Emedlertid är den ensaldiga Bond-Patriotismen, som i intrasslade frågor önskar ljus, i sin okunnighet rått illa deran genom den splittring, som uppkommit emellan den tredje Stats-magtens tongifvande medlemmar. Det kommer nu derpa an i hvars hand det svärd hvilar som skall afhugga knuten. Vi få se. A propos: Aftonbladets påminnelse om framledne Grefve Wirseus yttrande rörande Argi, nu mera Frejas, redacteur, att han skref för dagligt bröd är bra naiv. En compliment kan den ej vara, och skall den innehälla en sarcasm, så är den så mycke mera inconsequent, som den återtaller på Aftonbladet sjelst — Ty för hvad annat shkrifsa väl sumtelige IWUerrarne fn för bröd? för hvad arbeta vi alle i vår anletes svett, om ej jusc för detta? det är ju bade lofligt, anständigt och nyttigt — men till ett rakt erkännande af en sådan ädelt blod ovärdig låg egennytta låra våra store Publicister ej nedlåta sig, Nej! vi förstå: De skrifva endast för principer och af ren patriotism! — för fixa ideCer som äro på modet! så äfven fordom: Författarne af PV Evangile du jour, af LL Homme machine. Spinoza m. fl. skrefvo ock för principer. Rousscau hade den principen, att Vettenskaper förderfvade sederne, och vann för den ett täflings-pris af Academien i Dijon. Cartonche hade den principen, att det är Dättre äta andras bröd, än sitt eget. Lefve således Principerne! ehuru man ofta vid åsynen af deras tillämpning är nödsakad bevara sin ära och sine fickor. — Och de stackars eviga Moral-Principerne, huru illa blifva de icke tilltvgade, då man vill använda dem i Publicistiskt manär: Ett sådant synes vara synnerl. i lilla Frejas smak; neml. att anklaga utan att bevisa, att nedsmutsa utan att blygas. Sat sapienti. (a) Sista numret vi läste af Freja N:o 76, lemnar en slags aning om verkligheten. Den der Comministren af —e hade den verkan. att en Civil man i sällskapet med en min af leda kastade Tidningen från sig; och en annan påstod, att Coalitions-Tunnan var tapp-runnen. — dock trol. behöfver man hämta nya krafter. — En viss magerhet utmårkte emedlertid det hela. I I