Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1839, sida 1

—— s a ind c —— mn — — —— Rese -anteckningar. (Foris. fr. N:r 116.) Med nåje intog jag mitt logis och gick, sedan jag något restaurerat mig, att besöka några bekanta och att betrakta den gamla, verldsbekanta hansehufvudstaden, som i afsrende på sin rörelse och sin politiska vigt, nu visserligen knappt är en skugga af fordom; men hvilken, isynnerllet för en Svensk, bör ega mycket intresse; ty, utom den nära förbindelse, hvari Srerge alltid stätt till Lybeck, så hafva vi så till sägande att tacka detsamma för begge våra senaste Dynastier: Gustaf Wasa fick sitt första stöd derå och Carl Johan bler der först känd och värderad af de Svenska fångar, han så humant behandlade, en känsla, som dderifran meddelade sig åt Svenska nationen, och troligen ej litet bidrog till utgangen af hronföljarevalet ester den populära Carl August. Också betraktade jag med vördnad de gamla murarne. som varit vittnen till så mången vigtig handling, så mänga bytta skiften. Lybeck är reguliert anlagdt och ehura gatorna ej äro serdeles breda, så äro de dock raka och i detta afs ende mangdubbelt bättre, äu i den gamla delen af Hamburg. Architek u-en är den vanliga i gamla nordliga ståder, ett slags göthisk med gaflarne åt gatan; men att vara i denna smak, äro husen måhända dock byggda med mer konstsinne och Omsorg, än i andra städer från samma tidpunkt. De bära säledes också i detta hänseende vittne om hvad Lybeck fordom varit. Ett och annat nyare hus, såsom högskolan, är jemräl bygdt i denna stil, som uu ja t. o. m. i möbler och andra modartiklar, tycks vilja göra sig gållande, och det tar sig ej illa ut, heldst som det svarar bättre mot det gamla hela, ån om de nya byggnaderna upprestes, efter alldeles motsatta principer, med fagaden åt gatan; de små tomterna tillåta ej heller gerna detta. IIVad som imellertid framför allt ger ett begrepp om Lybecks beklagligtvis framfarna anseende och rikedom är Rädhuset och Kyrkorna. Det förra är visserligen ingen vacker, men dock en, för den tiden, med mycken opulence uppförd, byggnad, och besinnar en Sensk det skydd Gustaf Wasa sann inom densamma, bör den alltid våcka fosterländska minnen. ehuru det kanske varit bättre för Skandinavien, om det fullständigt fått genomgå Christian IH chtirurgi-ka operationer. Dödköttet. den multnande aristokratien, som nu hotar att förtära åtminstone de tva tredjedelarne deraf. hade då varit bortskuret, såsom det nu är i den tredje tredjedelen, hvilken, sedau den kommit ur despotismens drithus i frihetens hifsluft, också, till följe af qvistningen, utvecklar sig med en sådan kraft, att det med tiden lofvar beskydda och i sig upptaga det öfriga. som eljert med förakt nedskådat på dess förmenta svaghet; men som nu i detta hopp nästan ser sin enda framtida räddning. Fordom visades äfren salen, hvarati den krafttalle Borgmästaren Niclas Bröms skänkte Gustaf Wasa det beskydd mot Danmarks och Baners förföljelser, hvarpå Gustaf först grundade sitt befrielseföretag 3; men den har nu genom förändringar försvonnit. Den drägt han bar visas likväl ännu på Bibliotheket. Der förraras jemväl en bibel med anmärkningar af Luther, samt flera sköna karoner af den berömde Oherbeck, tödd i Lybeck. Eljest är der just ingen ing af serdelemärkvärdighet. Dock för att komma tillbaka till kyrkorna. Deraf har Lybeck fler än det behöfver. I två: Helge Ands och Kathrinekyrkan hålles också ingen Gudstjenst mer. Den förra år förvandlad till fattighus, och i den senare var, under mitt vistande i Lybeck, exposition af målningar och andra konstsaker, hvaribland isynnerhet tvenne taflor tillhörande Kronprinsen af Preussen, utmärkte sig; den ena af Prof. Lessing Dusseldorf, föreställande en Hussitpredikan ; den andra af Prof. Bendemann i Dresden , föreställande Jeremias på ruinerna af Jernsalen. Det anatiska uttrycket hos Hussitpredikanten och åhörarne, i kontrast mot några närvarande barns oskuldsfulla andakt, och det djupt skakande i den collossala Jeremiasfiguren samt hela dess omgifning, hvaribland en döende lvinna med ett slumrande barn vid sitt bröst, voro mästerliga ; också nåste man vid hvarje genomvandring af den, för öfrigt äfven rikhaltiga ex positionen , ovilkorligen stanua framför dessa dess glanspunkter. Huru 0ggrannt sjelfva detaljerna voro bearbetade, må följande uttryck af en nin, som länge betraktade Hussitpredikan med känuareblick . bevisa: Den mannen har förstått sig vål på läder, utbrast han; flera af de hörande krigarne voro nemligen klädda i åtskilliga slag deraf, och livilet intryck Jerusalems förstörelse gjorde t. o. m. på råa sinnen, bevittas deraf, att en bonde etter att alldeles hafva varit försunken i betrakande af det hela, med en djup suck, vid åskådandet af ett barn. utsträckt id den nåmnde qvinnanfötter, utbrast: Ja, det är verkligen dödt!t:: )et är skönt att i en handelsstad af så ringa befolkning och förmögenet, säkert ej ens uppgående mot Götheborg, finna så mycket sinne för et sköna, att sådane expositioner tillvägabringas. Hvar finna vi det i våra n lamären? Men detta konstsinne, som ej skyr några uppoffringar, uppenarade sig ännu mer vid Musikfesten, hvarom sag framdeles kommer att et på el 80 mm sil Dt sti Nf 801 tir mi lig tr: Ly sty fuel gal oc! ter re det raf na doc ang der fria ma ord ficlh. sån ler det briL U kul. fört bec för gon gata vud dom ter. invå hör: tv a gjor skap gene Blot en I des, Der besö om garh mort vid Rege ocks nerh insur innel del 4 nege. för: ges nads delar on I