Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1839, sida 2

Herr klos-Kammerer 6. S. jpahrolin bar hos Red. anhållit om plats i tidningen för följande svaromål, hvilken begåran vi anse oss så mycket mera skyldige att efterkomma, som Tit. W. lemnat Red. del af alla denna sak rörande handlingar, bland hvilka det i Svaromålet omnämnde Donationsbresyet. hvaraf inhemtats, att i samma dokument icke ett ord yttras om någon våägunderhalls-skyldighet. Icke desto mindre har Herr Stadsoch Advocat-Fiskalen Greiffe anfört detta och Landshöfdinge-Embetet derpa grundat sitt beslut, hvilket är förhållanden, af betänkligare art, som äro törtjenta af att komma till allmänhetens kunskap. Det insända beriktigandet lyder, som följer: Hos Redaktionen af Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning anhälles om införande af uedanskrefue tillrättavisning, med anledning af den uti nämnde tidning N:o 113 intagne artikel, röramle vägarnes beskaffenhet norr och söder om staden, under rubrique, Insändt: Som en anonym insändare gifvit allmänheten tillkänna, att de anmärkningar, hvilka en Diligencepassagerare gjort och latit införa i Handelstidningen N:o 110, angående vägarnes usla beskaftenhet vid Kronokiospitalet och vid de sa kallade Galgkrogarne äro riktige, och att dessa särhållanden på intet sätt kunna föras Länets Respective Höfding till last, emedan skrifvelse till Poliskammaren med påminnelse om vägens iständsättande, redan i Junii månad innevarande år. fran Konungens Betallningshafvande utgått; — sa föranlåtes underteknad. hvilken, enligt annoncens innehåll, skulle synas vara den felande, närmare upplysa, att hvad så väl passageraren anmärkt om vägens usla beskaffenhet. som Konungens Resp. Besallningshafvande åtgjort för densammas iståndsättande. äger detta sin riktighet, och hvarken kan eller bör räknas nagondera till last. — Men nu äterstår för en opartisk bedömare, att afgöra, huruvida den orimligt länga och nästan ohjelpliga vägsträckan af icke mindre än 850 famnar eller öfver 2 mil, i nårheten af staden, der så betydlig trafique äger rum, bör af Hospitalet, som blott äger circa 50 tunland jord, underhållas? då deremot till ex. Landeriet Christinedahl, åfvensom flera dess grannar, hvilka innehafva öfver 100 tunland jord hvardera, underhålla endast 30, (säger Trettio) famnar Landsväg. — Jag känner mig ej äga någon annan skyldighet till väghållning, ån hvad mitt Arrende-Contract föreskrifrer. der det står: Arrendatorn är skyldig underhålla det jorden tillhörande vägstyckett, och ej heller någon större väghållningsskyldighet, än hvad med Lag är enlig; — Och som härvarande Poliskammare ålagt mig underhålla vågen uti laggildt skick, och jag detsamma bestridt af skäl, att om det är min lagliga skyldighet underhålla många gånger störte väg än hvarje annan Innehafvare af jord på Stadens område, så maste det ovillkorligen vara min lagliga rättighet att få del af den handling, hvarpå detta åliggande sig grundar. — Saken förhåller sig emellertid som följer: Af Poliskammaren blef jag ålagd vid 25 R:dr B:co vite, att iståndsätta vägen inom Julii månads utgang, och vid äfventyr derjemte. att om den då ej var färdig. på min bekostnad iståndsättas. — Detta beslut öfverklagade jag hos Konungens Besallningshafvande, hvilket beslut likväl fastställdes på grund af Herr Stads-Fiscalen Greiffes anförde skål, nemligen: ett då jorden donerades till Hospitalet skulle detta dryga onus blifvit Hospitalet pålagdt. — Nu mera har jag från Stadens Archiv förskaftat mig bestyrkd afskrift af berörde Donationsbref på Hospitalets jord, af år 1628. och som detta donationsbref ej innefattar ett enda ord om någon nägunderhållningsskyldighet, så hoppas jag att det ofvanberörde fastställda beslutet, på högve