Ett litet prof på Pehr Nymans predikosått, år rubriken på följande utdrag, lånadt från Dagligt Allehanda, hvilket vi förmoda, att hans härvarande många anhängare icke skola låsa utan uppbyggelse. Upplysuingsvis få vi nämna, att sjelfva predikan ei längesedan blifvit hållen af Pehr Nyman i hans församling Wemmerlöf nåra Lund. Den är uppteknad af en theolog (man vet att N. alltid extemporerar). och då tvenne andra studerande personer vid tillfället äfven voro närvarande och auteknade, samt antekningarne efter sedermera verkställd kollationering befunnos stämma öfverens, så har man ingen anledning att ifrågasätta dokumentets äkthet. Utdraget lyder som följer: Sedan jag i korthet afbandlat dagens Evangelium efter bokstafven, vill jag äfven så väl i korthet yttra mina egna tankar och åsigter i denna sak, ty tiden tilläter mig ej några vidlöftigheter för dagen, emedan jag i Rörum haft tvenne begrafningar, barndop, kyrktagning och kommunionförhör. — Märk noga! den der hafver öron att höra, han höre! Nå vidare, jag har omtalat, som ni hör, Apostelen Nathan, en ärad man i sin tid, som gick den raka vägen och icke bugade sig hvarken för den ene eller den andre, men slutade ändå sin bana med heder, — Hör hvad jag säger! stöt på den der käringen som sitter och sofver! Oppna fönstret, här är så qvaft! märk noga! nå vidare! ja om han ännu lefvat. hade han visst icke fruktat för nutidens girigbukar och bränvinsmän. I Djefvulens Generaler, som blott söken att roffa allt hvad verlden äger, och som icke tänker på efterverlden! Milde Herre Gud! det är alldeles förskräckligt! Nej en rätt kristen handlar annorlunda. En sådan kommer upp pa ett högt berg, hvarifran han skadar den ena egendomen och palatset efter det andra och tänker icke, der bor en Grefve, der en Friherre, der en Patron, der ev Nämndeman o. s. v. Han tänker icke på allt detta, såsom en rätt kristen — och kan icke gerna råknas till dem som rota med svinen. Ja de rota och rota; ju längre de komma ned i smutsen, ju förträffligare och herrligare skall det vara. Nyman! har du en tolfskilling eller en Rdr som ligger på kistbottnen, så låt den komma upp och gå ut och förtjena ränta, eller att dermed hjelpa den fattige och nödställde — sådan är jag till sinnes. Märk noga! den som hafver öron att höra, han höre! Nå vidare i Guds ord, sitten och stån icke som träbeläten, men bara jag vill röra på den strängen och tala om pest och hungersnöd, då tjuter ni och vrålar den ene värre ån den andre — jo hjelpa mig för eder. Nu har jag sju söndagar å rad talat om kakor och snömos, men hjelpa mig skall jag hädanefter. om icke J omvänden eder, salta både kål och välling. — Jag hafver nu i dag gifvit mina råttrogne tröst, och J. Wemmerlöfs husmån, som jag vet föra ett förskräckligt lefverne, råder jag till omvändelse. Jo! här passerar intet det ringaste inom min församling utan min vetskap, således finnen J att jag känner edert handlingssätt. Ju mera ni stångas med Wemmerlöfs Prest, ju värre blir han. Ni må tro, Pehr Nyman är icke nagon kasteknippel, ej heller är han rädd i mörker. Nå vidare — nun till sjeltva saken; men dessförinnan vill jag nämna, att om icke mina predikningar kunna verka till något godt, så skall jag, som Luther säger, framdraga alla storhalsar, och får si om den sattsen bättre hjelper. — Men ack! mine käre Wemmerlåfs unsmän, åboar och bränvinsmän, Rotmåstare och gödgaltar, låt mina predikningar verka, på det jag icke står här och gapar förgäfves. Tron icke att jag år kommen hit, för att stå som en målad bock. Jag har manga kraftiga medel, för att få eder, girigbukar, på bättringens väg och ett godt stöd för mine handlingar i slikt fall hos vär allernådigste älskade och vålsignade Konung Carl XIV Johan; den välsignade mannen har en gång hulpit mig ur glupande uifvars klor, hvilkas afsigt var att störta mig Pehr Nyman — jag har äfven hört att här är sådane som skall vilja mig ondt. I Söndags, märk noga! den som hafver 5ron att höra, han höre! I Söndags — hören nu så skolen J få höra en märkvärdig Djefvuleus berättelse — i Söndags, sade jag, hade Djefvulen utsändt tvenne djeflar att uppskrifva min predikan och dermed bringa mig på fall, men Djefvulen år för kortbent för att sanga Pehr Nyman — om 5000 djeflar stodo i den kroken och 5000 i den, går Pehr Nyman, hjelpa mig, fram emellan dem, ty Pehr Nyman är icke mörkrädd. Märk noga! vår allernådigste Konung och Herre Carl XIV Johan vet att jag predikar Guds rena ord och lära, och låter således icke sädane berättelser verka på sig. Veten att jag är hans gode vån och har ätit middag vid hans eget bord, och fastän Djefrulen och hans mor lyft på denna kappan, så sen J att hon sitter der. Amen! Ae——— rt— st knnhnihnttiiii ii 4 7 0 .