Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1839, sida 1

(Insändt.) Andreas Strömberg, Victnalie-Handlande, afled i Warberg den 19 Sept. 1839, i sina bästa år. 0gift, lämnade han väl icke efter sig sörjande maka och barn, men han efterlämnade utom sörjande slägtingar, alla Warbergs fattiga, och hjelphehöfvande i djup sorg, och bedröfvelse. At Herran välsignad med ansenliga egodelar. använde han icke deras atkastning till flärd, eler öfverflöd, utan till sina medmenniskors hjelp, och bästa. Född i det hus der han slutade sin lefnad. ägnade han sig redan från barndomsåren åi det yrke fadren idkade, och då detta hus varit från den tiden snart sagt det enda, som idkalt Victualichandel. så gjorde han redan från första ungdomsåren bekantskap med hvarje fattig, eller dem, som lefva för dagen. Under fortsättning af detta yrke öfver trettio år, och med sitt deltagande sinnelag, blef han efter hand bekant med hvarje fattigs sanna omständigheter. och det fanns icke nagon verkeligen behöfvande, som gick ohulpen från honom. Af honom handlade, borgade och ätiegde man. Af lionom fick den nakna kläder, den husville hjelp till hushyra. eller hjelp, att reparera, eller underhålla gamla bosälliga hus. Af honom fick den lnngrige mat. och under vintern ved och ljus. Till dem som varit hättre lottade, men råkat i fattigdom, nan att derföre kunna vå för hvar mans dörr. gaf han än penningar. än kläder, och än matvaror. Han hade sin omfanka sträckt til alla: dock, hvem kan säga allt det goda fan i lisatiden gjordt, ty han gjorde godt utan att vilja den vänstra handen skulle veta hvad den högra gjorde: han ville ej. att det skulle komma till någon annans kunskap än den, som blef hulpen. Till uppmuntran för den som kan lindra likars nöd. till en oåärd åt den verkeliga välgörenheten. och till den sanna förtjenstens framläggande i dagen. äro dessa rader teknade af en. som hade ringa bekantskap med den hådangånene, som ej heller sjelf varit i behof af hans hjelp. men som i flera är vetat värdera honom. — Frid åfver hans stoft! KIRK Ae r— PE TE 0