GOTHEBORU. I dessa dagar har från denna oskcin utkommit en lifen Brochure, som väckt mer uppmärksamhet, än den verkligen förtjenar. Det är nemligen: -Minues-Tasla öfver Sven Jon. Stille.s Den bortgångnes älskade minne bör såväl skydda deuna Minnes-Tafla ifrån att blifva en Skott-Tafla för sarcasmens pilar, hvartill detta hoptlickade sammelsurium annars lätt kunde förleda; som oek det ganska oskyldiga, menlösa och meningslösa i detta lappverk freda Författaren, eller hopflickaren, ifrån, att medelst Hofkanslers-Embetets åtgård för denna sin MinnesTafla erhålla någon Minnes-beta. Emedlertid bar den — så olika år smaken! — blifvit så omtyckt af härvarande IIofkanslers ombud, att det i går för egen räkning begärde qvarstad på alla exemplaren; men ganska få erhöllos, emedan de sades redan vara utlemnade till subscribenterna. — Doctor Stille var en man, som, med varm känsla för fribet, sanning och rätt, vandrade sin korta bana ålkkvärdt, gagnrikt och stilla; och det svaraste missöde, som kunde träsfka honom, var visst att få en sådan Panegyrist, som J. P. M-—n: ty så tecknar sig författaren. Det är säledes samma kläpare, som förlidet är från Norbergska oskeinen utgaf Menniskans Samvetsqval, ett stycke platt och ömkligt alltigenom, och der han på Titelbladet lika anspråkslöst blott utsatt initial-bokstäfverna J. P. MN—n; men under företalet till sin Gunstbenägne Läsare bår han. förmodligen glad som hönan då hon värpt. tramkacklat hela namnet J. P. Magnussen. — Han säges vara studeut; men vi kunna försäkra att han ej hunnit blifva mer än skolgosse, och saväl af hans samvetsqval-som Minnes-Taflar skönjes nogsamt att han gått förtidigt ur skolan; — emedlertid är det bra oblygt, ja oförskämdt att, med så ringa bildning och så omogen, vilja upptråda såsom Författare och derigenom blitva ett åtlöje för klokt och tänkande folk! — Då han till tryckning inlemnade detta sitt mosaik-arbete, hvartill en bit är lanad ur ett liktal, en annan ur en avisa Åc., genomögnade vi början deraf, (ty bvem, som ej har alltför tråkigt, kunde väl stå ut med att låsa hela smörjan ?) och funno, sasom vi nämnt. detsamma ganska oskyldigt ; men som var Correcturläsare kom att raljera öfver det dels bombastiska, dels platta och enfaldiga deri, blef den store törfattaren litet stött och besörjde sjelf om correeturläsningen af de senare bladen: Vare detta, för denna gängen, nog sit om detta enfalldiga och oskylldiga opus!