Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1839, sida 1

— f — —p——————— Reslexioner öfver Englands, Frankrikes och Tyska Tullföreningens Handelssystem ). I England har man redan sedan är ordat mycket om det ändamålsenliga och välgörande at en fri Handel, och det gifves der ett parti, som tror att England redan eflektift kommit häri längre, än andra länder. Men en närmare pröfning kan för ingen del bekräfta detta, då Englands Tulltarif, icke blott för Fabrikater af hvarje till och med underordnadt slag alltjemt utgör minst 20 å 30 pCt af värdet, hvilket i medeltal. (om ock för euskildta artiblar undantag gifvas) är 5 å 15 pCt högre än T. Tullsöreningens: utan den äfven för många råprodukter belöper sig till icke mindre, under det dessa i T. Tullföreningen äro ganska lindrigt belagde. Endast ull, zmk, linfrö, lin, talg Åc. hafva i England blifvit nedsatta till ett minimum i tull, och det blott för det egna interesset, och icke för nagon liberalitet i grundsatsen , emedan hög tull derpå skulle blifva hinderlig för upphjelpandet af manga industrigrenar. Af-ar man dessutom spannmålslagen, den enormt höga tullen på trävaror från Östersjön, Sverige och Norrige. och de inskrånkningar, som den i det hufvudsakligaste ännu bestaende navigationsakten lägger på andra nationers sjöfart, sa maste man fullkomligt blifva öfvertygad om, att Englands Handelssystem och Tulltarif ännu i det hela snarare äro illiberala, och kunna för ingen del få namn af liberala, Åfven skall man vid närmare undersökning finna, att den tanken, att uppställa ett någorlunda liberalt handelssystem, blott ganska litet hitintills tunnit gehör i England. under det hvarje enskild industrioch productions-gren vill mot andra nationer lata utötva blott så mycken liberalitet, som passar för dess egna ändamal. Af ingen annan heskaflenhet var till och med de Engelska Fabrikanternas och Manufakturisternas sista håttiga reclamation mot spannmålsbillen. Hade man liktidigt med den talat om en fri införsel af alla Fabriksoch Manufakturvaror, skulle de icke mindre häftigt reclamerat häremot. Men betånker man nu Englands erkända öfverlågsenhet öfver Kontinenten och hela verlden i nästan hvarje Fabriksoch Manufakturgren, så att andra länder på sin höjd blott i afseende på enskildta dit hörande artiklar kunna konkurrera med England, betänker man dess längt större penningetillgang, såsom ock dess manga institutioner till lättnad för penningetransactioner, dess Öfver bela jordklotet utgrenade förbindelser. dess genom anglartyg utrikes och jernvägar inrikes mycket fullkomnade communicationer, det stora antalet at dess teckniskt och praktiskt öfvade arhetare. åf9-ensom dess öfverlägsenhet i srambringandet af nästan alla raprodukter. så vidt det beträffar tecknisk öfning och färdighet, och det till och med otta så, att det deri kan täfla med andra nationer, oaktadt deras billigare productions-kostnad; så vet man i sanning icke hvad man skall tänka om dess ännu jemt bibehållna inskränkande. samt för egen och andra nationer tryckande, handelssystem. Visserligen har England under principer at detta slag uppsenxit till sin nuvarande storhet, dock — allt har sin tid. Likt en individ, som hunnit till en viss höjd af makt, kan det försvara sin ståndpunkt och bevara sig för tillbaknenende och upplösning blott derigenom, att det gör sin handelsmakt utrikes så populär och gynsam som möjligt. Hvarje vidare despotisk utöfning af densamma, såsöm det i arbundraden skett, har säkerligen utspelt sin rol. Åtren skulle sådant aldrig haft framgång. om andra länder vetat att upp-tälla en passande motvigt och icke så länge försummat att kämpa deremot. Men signalen härtill har nu blifvit gifven genom det allmänna pacificationssystemet. Hvarje nation sträfvar nu etter verldshandel. och England förblir icke mer uteslutande och egendomligt i besittning deraf, ej engång af handeln i dess egna colonier. För att parera undan detta hade England förlänge-edan pordt lemna införseln af alla räprodukter alldeles fri, eller mot en ganska ringa tullasgift. hvarigenom andra nationer, om ock icke alldeles. dock i hufvudsaken, hade afhållite ifrån att söka en längre väg. Också måste detta, för dess egen fördel, så snart som möjligt, ske ). Såsom det nu förhåller sig, skall i England ett vacklande, på penningar och alla förhållanden högst skadligt inverkande tillstånd uppkomma, som förr eller senare måste föra till en ganska alfvarsam krisis. Man hvarken kan eller bör vilja vara allt i allom, såsom Englands syftemål ännu är. Blott derigenom att man så mycket som möjligt medgitver och meddelar, vinner man sä mycket mer tillbaka, och då England, såsom vi nämnt. i alla teckniska och praktiska medel för nåringsfång och handel är vida öfverläg-et andra länder, skall det ock stådse i samma mån mottaga mer. än det gifver. England skall således minst riskera vid att till ett minimum ned-ätta införseltarifen för alla Fabriksoch Manufakturvaror, och kan endast finna sitt sanna interesse i ett fullkomligt liberalt system, hvilket utan traktater skall medföra en motsvarande reciprocitet af andra nationer. ( Forts.) ) Förestående artikel, som är i öfversåttning lånad från en utländsk journal, anse vi icke vara utan intresse för den handlande verldendå den vidrör de större Europeiska makternas handelssystem och tullbestämmelser, särskildt med afseende till Tyska Tullföreningen. ee) Visserligen skulle spannmålsbillens afskafsande väl beständigt ligga under för de största, knappt öfvervinnerliga svårigheter. Dock torde dessa snart förfalla af sig sjelfva, om man i England blott först uppställde ett minimum at tull på alla andra råprodnkter. FASER SE —— 0 ä