Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1839, sida 1

Insändt. I en tid då reformbegäret upptäcker så många bristsälligheter i våra borgerliga institutioner. har såkerligen många insett det tvang och de obehagliga följder, som var uttvarande Bränvins-förordning åstadkommer. Då Brånvins-bränning ar tillåten och Bränvin fär tillverkas i så stor skala, så kan svål ingen tro, som kånner hvardagslifvets förhållanden, att konsumtionen skulle minskas derigenom, att ej mindre ån 74 kanna får försäljas. De som hafva råd att köpa 73 kanna hos köpmannen eller I kanna hos hökaren få supa så mycket de orka: men andra som icke hafva tillfålle att köpa så mycket på en gång och likväl med måtta och till nytta kunde använda det, de fingo vara det förutan. Dagliga erfarenheten visar oss hur ständiga lagbrott mot denna förordning afdömmas vid vär härvarande Poliskammare, och flere personer hafra undergatt det hårda straffet att för denna orsaks skull mista sine borgerliga näringsrättigheter — ett straff, som snarare tycks svara tillämpligt för nedriga bedrhkgerier ån för sadane törseelser. För den ambitionöse medborgaren. som i allt bemödar sig. att redligt och hederligt förtjena sitt nppehälle samt utgöra sina skatter och onera, och kanhända till en det genom bränvinshandeln ser sig nödsakad att, mot om vilja, förtjena sin utkomst; — för denne är det väl en härd känsla att på en gång. genom mistandet af sina rättigheter, se sig beröfrad all ntvåg till utkomst, och endast nöd och elände framför sig. Slutliga tillflygten blifver då att söka allmänna barmhertighets-anstalter, till stor tunga för samhället. Att bränvinssupandet genom detta förbud icke kunnat nämmas, se vi af erfarenheten besannadt. Den på detta flnidum begärhga menniskan skaffar sig det nog ändå på något sått, under head förbud och förhållande som hälst; derföre inses nog. med en skarpsyntare blick på tiden, af hvarje tänkande menniska att det äsyftade ändamålet alldeles förfelats och endast bidrager att nedstå den skattdragande Borgaren samt ilkta