Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1839, sida 1

Om andelsyrket. Först på de sista tjugo aren har handeln egentligen börjat antyda det vigtiga och välgörande ändamal (mission, sändning). hvartill densamme ofelbart är kallad. — Fördomar, förhatliga och fiendtiga ideer lemna dagligen mer och mer plats för ett vänskapligt närmande foikslagen emellan, hvarigenow desamma förenas liksom med ett familjband, hvilket ej mer kan brista. Om ock en-kildta undantag ännu ega rum, hvilka söka framtvinga onaturliga förhallandensa är det blott undantag, som ej länge kunna motdta den allmänna rösten. Rycker alltså den långe kånda meningen, att Handeln styr verkfbn-be-tändigt närmare sitt förverkligande; hvarföre. må man då fraga, vet man ännu så töga riktigt uppskatta värdet af handeln? Hvarlöre blickar man ännu pa den med mångsidigt misstroende. och icke snarare söker att på allt möjligt sått utvidga, i stället för att inskränka densamme? — Men hvarföre, ma man ock fråga, sörjer icke handeln sjelf, på hvarje möjligt sätt. för sin vidare utbildning? — I sjelfva verket är dess rike nu sa öfvermattan stort och mångfaldigt, att det nästan synes dåraktigt, att änna vilja tala om en skadlig konkurrens; och likväl hör man talrikt och månglaldigt deröfver klagas. — Emedlertid måste man tillsta. att denna klagan ligger mycket inindre i handelns vä-ende, än i menniskornas förlitet utbildade begrepp och ideer. Mängden af handlande förmar förlitet höja sig ötver det alldagliga och vanliga; — hvarje litet ingrepp i den engång började banan är för den en contrecoup svär att besegra, och hundrade fasthalla ofta krampaktigt vid enskildta, föga betydande ting, under det de medvetslöst förbigå en mängd mycket vigtigare. — I sanning utbildas det svårligen i senare är, hvartill grunden ej blifvit lagd i ungdomen, och således synes det framför allt vara en pligt att sörja för denna. — Men huru förhåller sig dermed? — En mängd ungt folk inkastas på handelsbanan, utan att andra (da egen ötfverläggning ännu saknas) moget tänka för dem. — Att lära handelsyrket kostar mindre, än att studera; — man kan i handeln lätt göra sin lycka, d. å. förvärfva mycket, utan att ursprungligen ega något, o. s. v. — Dessa och dylika omdömen bilda den tanke-com ination, som förmår många Fäder att kasta sina söner iu i handelsyrket. utan att hatva pröfvat, och oftast utan att ega skicklighet att pröfva, om dessa med sina naturliga anlag och sin föregående bildning dertill äro passande: äfvensom ofta utan utsigt att ens något kunna understödja dem med det för handeln vigtiga. materiella rörelsemedlet, penningar. ÅÄtminstone vore detta senare erforderligt, för att sätta den yngling, som våljer bandelsy rket, i i stand att inhämta theoretisk bildning och för att låtta hans första utflygt i verlden. — Väl är det, enligt menniskoslågtets (menskliga samhällets) nurarande ståndpunkt, för bvarje lefnadsyrke mer eller. mindre af nöden, att lära känna verlden; men måhända är det för ingen af högre vigt, än för den handlande, eller affärsmannen. Låg vara, att många enskildta exempel gifras. då köpmän, som blott i ringa mån lärt känna verlden, likvål gjort, hvad man kallar. lycka, ander det andra, som mångfaldigt ega denna kännedom, fått stå tillbaka; så bevisar detta, i det hela taget, litet, eller intet. — Hvarje förbättring, hvarje högre lyftning af handeln måste framför allt stödja sig på ideer och begrepp, hvilka tillllöra