Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 augusti 1839, sida 1

se och begripa det. Det är i sanning betänkligt att dylika hjern-pöken kunnat bildas i en tribun, der alla poetiska ideer böra försvinna för verklighetens iutressen; ty i den fråga, som sysselsätter Franska Nationen, tjena de endast att vilseföra begreppen i afseende på de mest erkända fakta och politikens enklaste elementer. Det som isynnerhet bör förvåna hos en talare, sådan som ÄUr de Lamartine, hvilken nyligen sjelf be-skt Orienten, är att se honom med sådant förakt anse den Arabiska menniskoracen, hvaraf endast några spridda stammar ännu, med en så märkvärdig ihärdighet och kratt. bestrida Frankrike besittningen af Algeriet eller Algerska landet. Var det icke med en Årabisk arme, som Ibrahim, sedan han eröfrat S:t Jean-dAcre och Syrien, framryckte segrande mot Constantinapel! Kan väl Hr de Lamartine hafva glömt att halfva Afrika och en stor del af Asien äro bebodda af den Arabiska racen! att samma religion, samma sprak och enahanda seder äro för denna ofantliga population ett föreningsband, som endast afbidar en man af snille, sådan som Mehemed Ali. för att gifva Orienten den politiska makt, som bibehallandet af Europas jemvigt tordrar. I denna högst vigtiga fraga har Hr de Lamartinepolitiska urskiljning ej höjt sig i jemnbredd med hans vältalighet; ty han har misstagit sig om sitt lands verkliga interes-en, hvilka stå i nära sammanhang med den arabiska nationlighet. hvilken han på ett så chimeriskt sätt behandlar. Ma derföre Frankrike med mäktig stämma förkunna eller endast erkänna Egyptens oafhängighet, sådan den blifvit konstituerad at Mehemed Ali, och Stambuls beherrskare skall ej längre paråkna nagon krattig hjelp af Europas regeringar, för att, under skydd at densamma. fresta vapenlyckan mot en mäktig vassal. Kriget skulle upphöra i samma stund det blefve åndamalslöst. Då först skulle Turkiet och Egypten, sedan dessa båda stater afräpnat en del af de stridskrafter, hvilka nu uttömma deras finanser, kunna på ett uteslutande och verksamt sått sysselsätta sig med sina reformer, samt gifva dem varaktighet tförmedelst goda institutioner. Då först skulle Turkiet kunna undandraga sig det förstörande beskydd, som Ryssland beviljat det. och sålunda omintetgöra de nesliga fredsvilkoren i UnkiarSkelessi ?). Då törst skulle Mehemed Ali, säker om sitt oberoende och varaktigheten af de förbättringar han vill skänka Egypten och Syrien, företaga sig detta verk i allmänt interesse, utan att behöfva frukta det England bemäktigar sig allt för egen räkning. Da först skulle en ny tidrähning af frihet uppsta för Egypten, når Mehemed Ali. trygg på sin thron genom den tilltagande utvecklingen af de institutioner han skänkt sitt land, utan fara kan atsta från en del af sin makt. ötvergitva sina monopolier, lemna en fri utsträckning åt handeln. och slutligen bilda en national-representation, som innan kort ställde Egypten i jemnhöjd med våra Europeiska stater. Uppgiften är tvitvelsutan svår att lösa: men hvad förmår ej en man af snille? Trettie år hafva förflutit sedan Mehemed Ali företog Euyptens hefriande från Mameluckerne, för att omsider rycka det ur Portens förslöande välde; Pharaonernes privilegierade jord. som lag nästan ouppodlad. gaf endast en obetydsig afkastning och kunde ej det minsta freda sig för hvarje fiendtlighet af allvarlig beskaffenhet. Ett fjerdedels sekel har varit tillräckligt för Egyptens nuvarande reformator, tör att verka en fullkomlig politisk, industriel och kommerciel revolution inom detta land. Mehemed Ali, som på ett alldeles märkvärdigt sått uppfattat det reformverk. som Orientens öden tyekes hafva förbehållit ät honom, har med hela sin själskraft utveklat den orientaliska regeneration-plan. som Napoleon och hans Egyptiska arm lemnat honom i arf. Också år han den förste att hylla minnet af den store man, hvars hågkomst vördas af Frankrike och hela Europa Det är framför allt, i följd af sina vånskapfulla förhållanden till Frankrike, som Mehemed Ali nu äger on vål öfvad krigshär, en aktningsbjndande flotta och en vidsträckt handel. Det år Franska officerare, som organiserat Egyptiernas armee och sjömakt: det är Franska ingeniörer, som gräft kanaler och uppfört arsenaler i Egypten: det år Franska läkare, som på Nilens strånder anlagt medicinska instituter och sjukhus, i likhet med de Europeiska: det är hnfyndsabligast Hr Clot-Bey. hvars återkomst till Frankrike tidningarne nyligen tillbännagifvit, som Egyptien har att tacka för införandet af en medicinsk undervisning, hvilken nästan täflar med hvad Frankrike har att erbjuda i detta afseende. Visom då heder åt Mehemed Ali derföre att han. åtminstone till en del, förverkligat det förslag till Orientalisk regeneration, som föresvåfvade NapoJeon under hans äras första dagar. ) En af hufvudklausnlerna af Fredstraktaten i UnkiarSkellessi, den Ryssland aftvingat Mahmnds svaghet, År uteslutande rätt till passagen genom Dardanellerna i händelse af krig, som kan nåstan anses för detsamma som ett afträdande af denna nyckel till Orienten. NN b LY IDVCGCGIGCQNTNuUVUNN:sy pu vjjunvDbjjqucctq — Daguerres uppfinning. Allt hvad Paris äger af utmärkte män: Lärde. Konstnärer. Främlin