Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1839, sida 1

AAA — tyckte till Ryssarnes landstigning på Bosforens stränder, lärer Mehemed Ali, huru kinkig än siällningen ma blifva. aldrig tillåta Engelska soldater att landstiga pa Egyptisk jord. Sultan i Konstantinopel och Vicekonungen af Egypten hafva hvardera sin dödsfiende: den ene ettertraktande besittningen af Dardanellerna och den andre Surz-nå-et. Dessa båda besittningar en gang borta, den förva i Rysslands, den senare i Englands våld, skulle för alltid bryta den Europeiska jemvigten, och beröfva Frankrike allt högre inflytande på Orienten. IIafra Dardanellernas portar en gång tillslutit sig sasom Rysk riksgräns. och kommunikationen pa Röda harvet en gang blifvit Englands tillhörighet, skall det ej längre finnas mer än två stora hontinentaloch sjömakter: Ryssland och England. Den förstnämnda, otillgänglig bakom Dardanellernas sund. skall upprärma sitt vidsträckta välde i norden med det eldiga blodet hos sins nya befolkningar i söder, och. en gang herre öfver Svarta och Kaspiska hafren, skall den snart hasta till Persiens eröfring. Den senare åter. i benittning af alla vigtiga, maritima punkter på jorden, sagom Gibraltar, Malta, Suez, Kussetr, Aden, vid inloppet till Röda hafvet, Abassi, vid inloppet till Persiska viken, Goda Hoppsvdden, ön S:t Helena. m. il.skall derigenom för alltid ega en borgen för hastigheten af sina kommunikationer med Ostindien, den outtömliga källan tll dess maritima och kommerciella makt. För Frankrike skall endast antersta att blifva åskådare at den kamp. som slutligen måste uppkomma mellan de bada kolosserna, -asom en följd at deras fortsatta erötringar i Asien, hvarigenom de omsider blifva hvarandras fiender, så väl i anseende till geografiska törhallanden. som täflinven om ett åötrervälde, hvilket vore helt och hallit sfremmande för hela det bfriga vestra Europa. Ochupationen af Konstantinopel och Dardanellerna. besittningen af Suez och sundet Babelmandeb, äro de bada inkräktningsplaner. som Ryssland och England stådse söka att förverkliga, och som de skola omsider uppna. endast genom bibehållande af det i Orienten nn rådande stan quo, hvilket, sanningen att såga. helt och hället ingår i det RysktBrittiska systemet. Kejsarinnan Catharina visade sina efterträdare vägen till Byzans, sasom den punkt. der all Rysslands framtida storhet låg förvarad. OCkså hafva vi. hundrade ar senare. sett Kejsar. Nicolai segrande krigshär räkna proviant för vägen till Adrianopel. och nyligast sett hans flotta landsätta hjelptrupper ända under Konstantinopels murar 4). Såsom vän eller fiende är Ryssland lika froktansvårdt för Turkiet. Denna makts successiva erötringar hatva redan gjort den till herre öfver Krim. Georgien. Cirkassien, samt Donau-flodens utlopp: de hafva således försäkrat den om besittningen af två tredjedelar af Svarta hafvets kustland. -a att en från SFohustonol uttöpande Rysk flotta kan på tvenne dar hinna till Konstantinopel. vare sig för att bemäktiga sig deuna stad, eller sör att tillfälligtvis försvata den mot ett anfall. som vore stridande mot dess åsigter. Icke belåtet att genom list eller våld rikta sig med det ena bytet efter det andra af Ottomaniska väldets rika tillhörigheter, har Ryssland derjemte aldrig försummat tillfället att tillskynda denna sin trannstat ständigt växande bekymmer, vare sig medelst Moreas uppeggande till aftall. eller upproret i Albanien. eller skyddskapet öfver SKerlien, Molllan och IFallakiet. som det tillvållat sig. Det var inom kabinettet i S:t Petersburg, som Tarkis-k-Eaypti-ka flottans förstöring vid Navarino uppgjordes. Frankrike och England voro vid detta tillfälle endast redskap åt Ryska politikens alltjemnt fortgående styckningsplan i afseende på Ottomaniska riket. Det var. som Herr de Lamartine ganska vältaligt uttryckte sig, en handling af nationell vansinne å Frankrikes och Englands sida, till förmån för Ryssland. (Forts.) 4) År 1833 landsteg General Åurawief. i spetsen för elfvattusen Ryssar, på Bosforens stränder, för att hindra Ibrahim Paschas segrande härtåg mot Constantinopel. Rättelse. I N:o 97, kol. 1, spalten 2, rad. 45, står: framtida — lås: forntida.