han en möjlighet att hinna ånda till Bengalen, ech der gifva republikens farligaste fiende sjelfva hjertstöten. Han ville med få ord medelst en stor skapelse på Egyptens jord gräfva en graf åt Engelska handeln. Upptagen af denna höga tanke ville han till en början söka bekräftelse om tillvaron af en äldre kanal, följa den i alla dess riktningar, samt till återställandet af denna gamla kommunikation mellan båda hafven, använda den ledning tornmärken kunde lemna. Att deuna snillets id ej blef förverkligad, kom sig deraf att den man, som var dess upphof, ej fick tid att göra den fruktbar. A en annan sida insåg England för vål hvad det hade att förlora genom verkställigheten af ett dylikt projekt. för att ej lägga alla möjliga hinder för densamma. Utom sin egen fiendtliga mellankomst på bäda hafven, anstiftade det oupphörliga anfall, å Turkiska regeringens sida, mot Franska armeen i Egypten, och tillvägabragte, genom alla tänkbara medel, Napoleons äterresa till Frankrike. Alla dessa svärigheter oaktadt, midt ibland de icke ringa förlägenheterna af en vidsträckt militär-ockupation, begaf sig Napoleon icke dessmindre, åtföljd at Institutets ledamöter, till Suez, der han personligen ledde forskningarna efter den gamla kanalen. Det var han sjelf, som paträffade och utmärkte spåren till densamma, nära nordligaste ändan af Arabiska golfen, der. fordom staden Arsinot eller ock Cleopatris var belägen. Härigenfann han spetsen af de föga upphöjda kanalbankarna, hvilka voro igenkänliga genom de högar af sund, som pa atskilliga ställen samlat sig öfver dem. Han följde spåren på en sträcka af fem mil ända till sydöstra sidan af den bädd, som fordom uppfylldes af Amari-sjön. Kanalen höll der den var bredast, en vidd af af 35 till 40 metrer (108 till 124 fot) dess djup varierade deremot oftare, och gick på somliga ställen till 4 å 5 metrer (12 eller 15 fot), kanalbankens höjd inberäknad. Sedan denna första del af den gjorda upptäckten vunnit bekräftelse af de derstädes varande geografernes undersökningar, ville Napoleon äfven uppsöka andra andan af kanalen. Han begaf sig, till detta ändamal, tie licues i nordvestlig riktning, genom Cady-Tumylat, hvarest han, på flera mils sträcka. igenfann spår efter densamma. I hast nödsakad att begilva sig till Cairo, för att vaka öfver Egyptens försvar, som pakallades af Eugelsmånnens fieudtliga hotelser 1), 1) Vid samma tid blef han jemväl tvungen att företaga expeditionen mot Djezzar, Pascha af S:t Jean dAcre, den Engelsmännen förmatt till fiendtligheter mot Franska urmeen. efterlemnade Napoleon sina instruktioner åt kommissionens ledamöter, i afseende på fortsättningen af det. som återstod att upptäcka, samt en noggrann niveliering af den terräng kanalen genomlupit. Följande norra gränsen af k nalen ända till Abbaseh, tframkommo de i denna riktning ända till gödningskanelen Bahr-e!-Balcar, hvilken sannolikt utgör en del af den kanal, som sammanhängde med den Pelusiska, samt hunno slutligen till kanalen hahr-Abou-Admed. fordom kallad Furstens för de rättrogne kanal. Dessa sålunda verkställde undersökningar angifva på det bestämdaste den väg för sjölarten, som fordom förenade Röda hafvet med Medelhafvet. (Forts.)