Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1839, sida 1

Tankar på G—-g. ) Hur friska de synas, de blomstrande sjuka! Ej maken till helsa bland flickor jag fann; Hvad fattas dem väl då Pyrmonter de bruka? Det fattas dem mycket — det fattas dem — man. Hit samlas de sköna med hjertan som brinna Af aningens ljufva och mystiska brand; Här hoppas de alla en Vattuman finna, Som släckningsanstalterne för i sin hand. De dricka af vattnet, men ei för att släcka, Ack nej! för att tända de dricka det blott; Och smakar det bittert på läpparne täcka Så smakar det bäåfvande hoppet så godt. Och dansen ger tröst för den stränga dieten, Tv under dess krumsprång få själarne spis, Som korparne matade fordom Profeten, De matas af srartklädde mån med — kurtis. Men oftast, Gud bättre! det dervid plär stanna, Ty gull men ej mull retar korparnes siäl. Och dricka de snälla hvar morgon en kanna, Så verkar tunnt vatten det icke likväl. Hvad fattas de språttar, som yfvas så friska 1 Simsonska lockar, dem modet befallt? Ett ord vill i örat jag läsaren hviska: Det fattas dem pengar, det fattas dem allt. Hit strömma de alla med kassor så tomma, Och utbrunna hjertan mer tomma än de. Här hoppas de jemt, att en Engel skall komma Och röra i vattnet och läkedom ge. Nog komma här Englar — i vattnet de röra, Men — — — — fattiga Englar de åro dock mest. Vär intet förmånligt parti står att göra, Så resa de hem, deri göra de bäst. ) Förestående versar, af en känd författare, hafva blifvit oss, till införande i tidvingen, meddelade af en vän.