Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1839, sida 2

Olle Jenny Linds Concert. Huru stora de förhoppningar än voro, hvarmed vi besökte denna Concert — (de voro billigteis ganska stora, ty alla konstnärer, kännare och icke kännare, som hört den unga sångerskan i hufvudstaden, voro hänryckta af hanneföredrag, hvarföre vi med rätta väntade oss någonting utomordentligt) — dessa förhoppningar öfrerträslades af D:lle Lind. De herrligaste naturgafror pryda denna noga flicka: en skön, till hjertat talande röst. och djup kövsta. Hvad hon bjöd oss. var icke lärdt: det är naturens renaste gåfva. hjertats och själens språk. Hennes röst är af stort omfaång, likväl icke alldeles klar i de djupare tonerna, hvilket dock alldeles försvinner i de högre, och endast märkes i första början. Hennes föredrag af Recitativet är mästerligt. utan allt tvång. själens renaste känsla och sålunda den högsta dramatiska sanning. Lika förträffligt är äfren heunes spel. Man kan såga: hvarje rörelse af hennes hand, hennes arm, hvarje steg hon tar, är ett uttryck af hennes musikaliska ingifning. Själ och känsla, och hvad som vill såga ännu mer, sann känsla är denna unga sångerska i hvarje rörelse. Pa lång tid hafva vi ej haft den lyckan att finna och benndra en så stor talang hos en så ung sängerska. Hennes första uppträdande skedde i den stora Arian ur Anna Bolena, hvilken likväl är mindre lämplig till Concert-aria och enligt vår tanke aldrig borde sjungas annorlunda än i scenisk omgifning, då halfva Arian nästan består af recitativ, hvars skönheter större delen af publiken icke kan sentera. emedan dertill fordras mera musikalisk kännedom. Arian ur Tancred med obligat-violin, gjorde längt mera intryck; häri herrskade melodie, mera innerlighet ån i den första Årian, och då vi genast funnit. att känslofulla kompositioner, hvari malmlien och icke Ronlader utgöra det hufvudsakliga, äro de, som företrädesvis egna sig åt uttrycket af D:lle Linds bela individualitet, så vore det önskvärdt, att hon endast valde sådana numror; ty Concertgifverskans glanspunkt var obestridligt Agathas scen ur Friskytten, sjungen i costume. Här ägde D:lle Lind tillfälle att utveckla, icke blott den innerliga känslan i sin säng, utan äfven ett spel, hvari hon bos oss icke lätt skall uppnås och svärligen öfverträffas. Alla de särskilta sinnesrörelserna af längtan. fruktan, hopp och glädje som innefattas i denna sköna komposition, atergaf hon med en sanning, som hänförde ända till tårar, och att vi häri blott uttrycka det allmånnas röst, derom vittnade de enthusiastiska bifallsyttringar, som, snart sagdt. icke ville upphöra, Men Herr E. D Aubert, som på denna Concert spelade variationer för Violin, af Prosper Sainton, tog äfven så djupt och innerligt ahörarnes känslor i anspråk. Han spelade som en verklig Konstnär och visade hvilken makt snillet och den sanna talangen eger.