Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1839, sida 1

ÄULUHHMHAUAAAAÄLÄNÄÄÄMMÄLÄATAAM:.eQEOOOMKK i moderliga pligter, en undervisningsanstalt, med ändamål att bibringa gvinnun. sisom den naturliga uppfostrarinnan, alla i hennes varande eller blifvande kall sasoin sadan, vigtiga anvisningar. Detta vore ett exempel att etterfölja i alla länder; och så vackra inrättningar småbarnskolorna och i manget fall folkokulurna öfverhufvud äro, så gå de dock icke till roten af saken, utan sysselsätta sig endast med grenarne. De sacta. som nu följa, grunda sig på uppgifter af Hr Moreau-Christonhe. Generalinspectör öfver fängelserna i Frankrike, i 2:dra delen af hans undersökningar öfver Frankrikes straftanstalter. Det visar sig, menar han, i fall man jemför med hvarandra ziffrorva i Frankrikes kriminalstatistik och statistiken öfver Elementar-undervisniugen, att der, det fius en större massa af elementarbilduing fins också en större massa af brott. Flere af de fattigaste och tillika minst upplysta departementerna, såsom Indre-, Cher-, klante-, Vienne-, ÅAllier-departementerna, äro tillika de sedligaste. på samma gang som motsatsen äger rum i de flesta departemeuters der rikdomen är större och elementarbildningen allmännare. I Departemental-fängelserna äro de träckaste -petsbotvarne alltid de, som i skolorna hafva skärpt sitt förstand. l hög grad bevisande i samma riktning äro de af honom anförda jakttagelser, dem Direktörerna för Central-fängelserna anställt. Fran Loos lyda de sa här: Ål allmänhet äro de individer. som erhallit de första grunderna af Elementar-undervisningen. innan de blitvit arresterade och dömda, minst af alla mottagliga för förbättring ; de ater som hatva bragt rin första bildniug till en vågot högre grad, aro, med få undantag. rent af otörbåtterliga. — Från Melun: En allmån iakttagelse. som jag haft tillfälle att göra. är. att de brotislingar. hvilka njotit nagon undeorvisning, åro bade farligare och svårare att leda till råtta. De vilja utmärka sig framför sina medfangar och änndeorkasta sig. mycket mindre an de. den bestacude ordningen. — Från Nimes: De mest bildade äro också de mest törderfvade.— Från Mont-SaintMichel: BbBland dem, som adraga sig särskilta straff. finner man i synnerhet de brottslingar, som kunna läsa och -krifva. Bland dem fins nagra, hvilkas undervisning har varit fullständig, man skulle kanna såga omsorgsfull. Men de gora ett särdeles elakt bruk af den bildning de erhållit. De gara sig till lärare i brottet för sina medfangnast — Från Ensisheim: Ve arrestanter. som hafva erhållit elementarundervi-ning hafva ett i ingen mon regelbundnare uppförande, icke ens de yngre ibland dem. Förr ån de afördes till tängel-erna i Bellevaux och Clairvanx. hade de här en lärate, som lärde dem, att låsa, skrifva och tåkna. Men de hade icke säl gjort nagra små framsteg deruti. förr ån de befunnos i hemlighet öfea sig med förfalskningar af skritoa documenter för att gora sina kunskaper froktbårande. Undervisningen hos den redan i laster för-jannkna individen är ett vapen, som man spifver honom i handen mot det borgerliga saumhället.Fran Eysses : Elemenvtar-undervisningen kan icke bidraga till de broti-igas förbättring; ty i allmänhet hafva de bäst undervisade redan förut rutit arresterade. — Från Embrun: Jag inser icke, huru de. som i ett fängelse lärde att läsa, skrifva och råkna, skulle kunna hlitva derigenom bättre. då de, hvilka förnt äga kunskaper, icke lata dessa hindra siv, att vara fullt ut så förderfvade. så oförbätterliga. som deras okunnige kamrater. Vetandet är tvifvekutan vågonting förträffligt: men är det icke ett vapen mer i händerna på den. som endast tänker på att göra ondt. Af mina statistiska anmärkningar vill det synas klart, att brottsligheten tilltager i ett direkt förhållande till kunskapen. Under det att de, som kunna låsa och skrifva, utgöra mindre än en fjerdedel af dem, som blifvit straffade för mindre förbrytelser. utgöra de mer ån en fjerdedel af dem, som för första gangen blifvit häktade och för brott dömda och ändå något mer (1 förhallande till hela antalet) af dem, som för andra eller tredje gangen blifvit ertappade. Samma resultater har man anmärkt på galererna. — Må detta vara nog. Äfven för värt land skulle kanhända samma anmärkningar hunna gälla: och komma säkert. att nöra det ännu mer, ju längre nationen fortgar i samma riktning som hittills; nämligen att fordra allt af skolan eller af underrisaren. utan att besinna, att dessa hafva nog att båra af sin egen tyngd, så mycket mer nedtryckande. som de ej kunna undgå att inse, det de med all sin möda, med sitt mest oegennyttiga sträfvande arbeta förgäfves, så långe föräldrarne vägra att bära sin vigtiga hälft af bördan. Häraf vill också synas klart, att dessa ifrare för folkupplysning, som icke äro betänkta på att uppfostra folket, på samma gang som de vilja upplysa det, arbeta på ingenting mindre ån landets och folkets ofärd. Fran jordens odling skola, icke just genom lust för länning, utan fastmer genom den olust tör kropps-arbete, som så gerna under -kolgangen utbildar sig, en mängd arbetsföra armar dragasen missbelatenhet med sitt eget stånd och begäret att komma derur, som besynnerligt nog är Svenska allmogen medfödd, skall genom den bekantskap med de högre ståndens njutningar och behof, som sjelfva låroämnena hibringa, erhalla ny näring. Redar nu, utan denna större lätthet att gifva sina barn en större förstandsbildning, än föräldrarne sjelfva äga, torde i intet enda civiliseradt land i verlden antalet af allmogens barn i skolorna vara i förbållande till hela personalen så stort som i Sverige. Någongång har väl detta sin grund i tidigt bemärkta, ovanligare anlag, men säkert oftare i fadrens lust, att göra herre af sin son, För öfrigt kan här med ånuu större skäl, än då Östgöta Correspondent förebrår Bibelsällskaperna och Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande; att de söka utprångla till andra hvad de sjelfva antingen icke värdera eller till och med icke aga, den frågan göras till eu stor del at dessa herrar Philanthroper, som