— ————— — — För att slippa fiska i grumligt vatten, hafva ätskillige af Stadens Store hittat på det radet att hyra sig angfartyg, hvarpå de understundom göra resor ut i Kattegatt, för att fiska. Detta sått att lägga sina bufvuden ihop för att fiska i stor skala, år ganska sinurikt, och vi förvåne oss att icke ada landets Stora Fiskare tänka på en sådan samhällighet. De skulie då kunna undvika att ständigt dragas med de fula Fiskarne här hemma, och de fula Fiskarne här hemma blefvo icke beständigt uppätne af dem. De skulle till och med kunna ga ännu längre. än de fiskare hvarom vi törst nämndes till exempel: förliyra ångsartyget Gylle, som rymmer mänga. atminstone af Kronans folk: forsöka att med detta fartyg segla öfver Jutland — för att fiska — och det skulle blifva dem ett sensibelt nöje att deruti kunna, i all sköns ro och fred, tå handtera endast sadane fiskar som äro fullkomligt mjuka i ryggen och alldeles icke svara att fjälla. Ett skulle likväl kunna afbryta nöjet helt tvärt; men i sin tortjusning tänkte Herrarne såkert intet derpa. Den mängd af praviant, serdeles dricksvaror, som för en så lang resa instufvades i fartyget för att begagnas till Fisken — ty äfven der kunde de väl få sina Fiskar varma — skuile mahända slutligen, till följd af den outredda naturkraft, som stundom regerar våra Herrar, förorsaka en så betydlig lokal missvisning om bord, att högste befälhafvaren satte fartyget på grund och gjorde hela sällskapet till fiskmat. — Men strunt! nuförtiden gör man intet det ringaste afscende pa om våra Kronvrak ligga i Nordsjön, och Herrarne fiugo skylla sig sjelfva som sig ej battre före sågo.