Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1839, sida 1

GÖTHEBORG. Konstberidare-Sällskapet Tonrniaire Freres gaf förleden Måndag den sista af sina 9 lysande representationer, med hvilka det under sitt korta vistande härstädes på ett högst tillfredsställande sätt regalerat sin Publik. Alla Föreställningarne hafva varit talrikt besökta och gifna nästan alltid för fullt hus, och till denna sista funnos redan vid middagstiden inga biljetter qvar: så att flera resande från kringliggande orter gingo miste om detta paräknade nöje för attonen. Den hänförande grace och donceur. som Madame Gantier och M:lle Lonise med leende behag adagalade i sina attituder och evolutioner: den Lonstsärdighet och säkerhet, som utmärkte H:rr Tourniaires och Gautiers töredrag; vigheten och ledigheten hos Herr Cole, såsom Engelsk clown, samt det qvicka och glådtiga bonssonueriet uti Herr Gontards spel, utgjorde en ensemble, som hvarje afton angenämt elektriserade åskådarne, hvilka ock med täta handklappningar yttrade sitt bitall och genom höga bravorop gåfvo luft åt sina glada känslor. En rik och briljant kostumering, samt lokalens smakfulla. väl ordnade belysning, förselade ej afsigten att sprida en effektrik glans öfvet hela sceneriet. De utmärkt vål dresserade hästarne, som äfven tycktes vara artister, vunno allas tillgifsenhet. och man vet ej om man mer bör beundra menniskokonsten och färdigheten. eller dessa ädla djur, om hvilka en täck mun yttrade: ack de söta hästarne! de äro alltför gudomliga; — men de äro likväl — hästar. Beduinernas ) athletiskt-gymnastiska och arabiska öfningar visade till hvilken förvånande grad af vighet, färdighet och styrka menniskans fysiska anlag kunna utvecklas; och de bidrogo ej litet att göra föreställningarne ovanligt interessanta och underhållande. Då vi lyckönska Stockholms Publik till många njutningsrika aftnar af detta Sällskap, fägna vi oss sjelfva af hoppet att till hösten återse detsamma här, då äfven Pantomimer komma att gifvas, hvari det lär vara lika skickligt och utmärkt. Vi önska dock att Herr Dupuis. som affischerar sig såsom Athlet eller en ojemförlig Hercules, och hvilken icke lårer kosta Sällskapet obetydligt, före den tiden måtte blifva skiljd derifrån: tv hår på stället har han inga lagrar att skörda. De anspråk med hvilka han här upptrådde och eharlataneriet i hans anslag, ingåfvo genast ett visst misstroende. Hans första uppträde i att brottas, våckte åtlöje och hans sista brottningsförsök indignation. Att mannen är stark, kan man icke bestrida; men hans föreskrifne vilkor för brottningen är hvad som skyddar honom ifrån att blifva besegrad, och vi råda honom till att i Sverige icke exponera sine 500 R:dr: ty redan i Götheborg var han på god våg att förlora dem i sista brottningen på Theatern med en Konstapel. vid namn Jonsson, som mången åskadare icke ansåg besegrad. Jonsson iakttog dock icke i allo de af Dupuis gjorde föreskrifter. utan lärer kramat eller nupit honom. Huruvida Dupuis sjelf iakttog de af honom föreskrifne vilkor i 2:dra brottningen, samma afton. med Sockerbruksarbetaren Carlsson. derom tycktes ock meningarne vara delade; till lycka för Dnpnis begaf han sig dock hastigt från Theatern, i annat fall hade han måhända kunnat bekomma svårare blånader. : ) En af dem afled härstädes af lungsot och blef begrafven i Svenska Kyrkegården. —wW ————————— NL