Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1839, sida 1

Fredrika Amalia Beckwall 7). Härligt andens lif begynnat blomma uti etherns ljus; hen har flytt, den älskliga. den fromma till sin faders hus. Såsom himlen blifrer återspeglad af en källa klar; så, det himmelskas symbol afpreglad i dess lefnad var. Huru anspråkslös, hur Ingn. hur stilla var hon ej. hur mild! från allt jordens prål. från slärdens villa var hon sjerran skiljd. Jordens nöjen, hennes själ föremfdde: tidigt hon förstått lifvets mening; derför eftertrådde hon att gagna blott. Lugna, visa, lärande och klara flöto hennes ord, då hon satt ibland en barneskara kring sitt lärdomsbord. Hennes lärosätt var dygdens milda hos den unga flock ; ej förständet blott hon sökte bilda, utan hjertat ock. Och hon lärde icke blott med orden, blott med råd och bön; hela hennes lefnad här på jorden var en lära skön, som i himmelsk tro sitt fäste hade full af ödmjukhet, som till hvarje menskohjerta sade: frid, försonlighet. Sådan var hon; men den milda, fromma mäste sjelf till slut uti pröfningarnas skola komma, för att kåmpa ut. ) Af en ung författarinna. Intages på begärar.