Slaf-handeln. Emellan såljare och köpare torde den af oss nyligen omtalta landoch menniskohandeln med Luremburg och Limburg nög gå i lås; men om också dessa låta sig behaga att behandlas som en vara, det är en annan fråga. En stor man i Frankrike har ju t. o. m. yttrat till Drottningen: Att om också Konuug Leopold har styrka nog att ge efter för Londonska Congressen, så är dock fråga, om han har styrka nog att sitta qvar på thronen. Att efter det handlingssätt Belgiska Regeringen tillåtit sig, besvarandet af denna fråga jemväl är ganska klyftigt, det kan nog heller ingen neka: ty få, om något, exempel har väl historien att uppvisa, då en Nation blifvit så förd bakom ljuset af sin styrelse, som den Belgiska i detta ögonblick. Hvad vill vår skeppshandel säga deremot? — Ty kan man tänka sig en större machiavelism hos en Regering. för att ej säga Regent. än att först. genom alla medel, höja national-enthusiasmen till sin högsta potens, för att derigenom framlocka alla medel till försvarsverkets stärkande, och sedan, på en gång, ge efter för motståndarnes fordringar och vånda vapnen, som man samlat på nationens bekostnad, mot folket. om det vågar knota mot nationalärans ömtåligaste kränkning? Så har dock Belgiska Regeringen handlat och det ges också nästan blott en röst deröfrer i Belgien, ja, i hela Europa, och det är: Indignationens. Sjelfva de som vinna på detta falska spel, kunna ej annat än förakta så eländiga motspelare. Sasom Tiberius, ehuru han njöt deraf, föraktade Romarnes slafsinne. Endast några få egennyttans trälar, som frukta fondernas fall, yttra kanske en motsatt mening, men i hjertat kunna de ej heller annat än med ömkan åse ett sådant förhållande. Stort annat kunde man imellertid ej vänta sig vid atankan på första scenen af Belgiska och Holländska kriget, da Konung Leopolds trupper. lifvade af hans flammande ord, beslöto att segra eller dö: men i stället flydde, nästan vid första åsynen af IIolländarne, hvilka väl också slutligen behållit öfverhanden. om ej Ludvig Philip hjelpt Belgierne ur knipan. Nu undandrog denne sitt stöd och fallet var derför såkert; men huruvida han vunnit på denna, likasom på hela sin så kallade fina, för de stora makterna eftergifvande politik, det är en annan fråga. Han tror sig derigenom befästa sig och sin dynasti på Franska thronen; men vi frukta, att han misstager sig på ett förfärligt sätt; ty just denna hans eftergift. hörjad med Pohlens och slutad med Limburgs och Luremburgs uppoffrande, gör den heliga Alliancen allt djerfvare, hvarigenom han tvinzas till steg, som allt mer skola väcka hans folks missnöje, och ingen skall dock i nödens stund förr låta honom falla och uppsätta Henrik V på thronen, om denna ännu sjelf står. än just de, för hvilka han nu lemnar sitt, sitt folks och Europas sauna intresse ur sigte. Säkrare hade utan fråga varit för Ludvig Philip att fortgå på den bana , på hvilken han nätt folktbronen, fullända Revolutionen och föra solken till frihet. Då hade han kunnat bygga på dem, som ändå äro styrelsernas enda verkliga stöd; men nu kan ban hvarken trygga sig vid lem, som han på visst sätt bedragit, och ej heller på de högmögende, vilka i sin ordning bedraga honom; ty på nödtvungna vänner kan man 7 förlita sig, det har senast Napoleons öde bevisat, och han torde. med ul aktning för Ludvig Philips finesse, ändå hafva varit litet starkare både i rig och fred. På den fot sakerna nu stå och dit, till en stor del, Ludvig Philip bragt dem, kan det ej gerna slutas utan ett nytt utbrott af evolutionens vulkan, för hvars härjningar de, som hämmat sakernas naurliga gång, då blifva ansvariga; och kanske det fr närmare än man tror. Det beror blott på de tillkommande fransyska kamrarnes beskaffenhet, och om dessa också ej mera knuna förändra belgiska kamrarnes beslut med utseende på Luremburg och Limburg, så torde de ånda komma att ge mer