Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1839, sida 1

med ledning af de dem meddelade upplysningar, underdånigst få anföra att inkommande Tullen i Ryssland å Stångjern utgör omkring 20 Rdr B:ko per Skepp.: i Tyska Förbundets Stater 4 Rdr 30 81; per Skepp.; i Frankrike från 12 Rdr 12 sk: till 32 Rdr 12 sk. pr Skepp. Stangjern; i England 2 Rdr 20 sk. pr Skepp. Stångjern och i Ainerika cirka 5 Rdr 86 sk. pr Skepp., samt att Tullen a manufaktureradt Jern vanligen åär betydligt högre. Följden af dessa dryga Tull-afgifter är också den naturliga: att Exporten af Svenskt Jern är nog betydande till England. der Tullen jemförelsevis år lag och Svenskt Jern tör vissa behof icke kan undraras, att den till öfrige Europeiske Länder är mindre betydlig, så att den till exempel för Frankrike, hvarest Sveriges Jernoch Trädprodukter, om ej import-tullen serdeles å Jern vore hög; skulle finna mycken afsättning, — hr 1836 utgjorde endast 26.800 Skepp., samt att den hittills; oansedt den höga Tullen; varit ganska ansenlig på Amerika, emedan import-tullen a Engelskt (valsadt) Jern varit vida högre. — Men beklagligen visar sig utsigten för Svenska Jernhandeln på Amerika, längt mindre lofvande i framtiden; Det har nemligen genoin eu den I Mars 1853 antagen Lag blifvit bestämdt att införseltullen, som enligt Taxa af den 14 Juli 1832 utgjorde a Stangjern, beredt genom valsning (Engelskt) ........ 30 Doll. pr Ton. samt a dito, beredt genom hamring (Svenskt och Ryskt) 15 dito pr dito. skall i allt hvad den öfverstiger 20 procent af varans värde efter hand arligen minskas till 1S41 ars slut, så att denna afgift den 30 Juni 1842 nedgår till 20 procent af hvardera Jernsortens värde. Da nu Engelska Jernet i handeln har lägre värde än det Svenska, blir ocksa Tullen a det förstnämnda i samma mon lindrigare. Etter ett antaget medelvärde skulle således Tullen å Engelskt Jern ar ISÅ2 komma att utgöra 9 Dollars per Ton, då den för Svenskt blefve 123 Dollars, i följd hvaraf Tullen å Engelskt Jern, jemförd med 1832 ärs Taxas vore nedsatt icke mindre ån 21 Dollars per Ton, under det Tullen a Svenskt Jern blifvit minskad med endast 54 Dollars. Enär nu exporten på Amerika de senare åren (utom 1837) uppgått till 150 å 200.060 Skepp. och deröfver om året, men nyss uppeifne förhållande med tullens förändring ovilkorligen mäste medföra en ofördelaktig inflytelse på utförseln af Svenskt jern till denna dess främsta afsättningsort, isynnerhet då Engelskt jern, ehuru sämre till qvaliteten. derigenom att det, på sätt här ofvan nämndes, valsas till de mest olika; efter omständigheterne lämpade dimensioner, är användbart till mångfaldiga behof af mindre grannlaga art, — så måste Svenska Jerntillverkaren, som redan tryckes af en ofördelaktig konjunktur, med oro se framtiden till mötes och väckas till omtankan att söka vidtaga alla tjenlige medel för beredande af möjligheten att Svenska jernet ma nagorlunda kunna nthålla den täflan, som mer och mer i verldshandeln gör sig gällande. — Att detta sannolikt icke kan lyckas, utan att priset derå blir något lägre, synes nog uppenbart, — och då detta redan för det närvarande år så lågt, att vinsten är alltför ringa, kan utan tillverkarens undergång, nedsättningen icke tillvägabringas på annat sätt, än derigenom att I:o tillrerkningskostnaderne minskas och 2:o pålagorne lindras. Men för att minska tillverkningskostnaden erfordras till en början ganska dyrbara tillställningar, såsom förbättrade verkstäder, nya blåsrerk, värmapparater och mahånda ganska kostsamma valsserksanläggningar på tjenlige ställen. Sadant förutsätter nedläggandet af nya kapitaler i rörelsen och skall till en början medtaga mer åsn den vinst, som blefve en följd af förbättrade arbetsmethoder. Dertill kommer äfven, att den utvidgning i Smidet, som de senare åren Agt rum, i samverkan med den förhöjda tillverkning, hvilken blifrer en följd af den genom Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning d. 26 Oktober sistl. är, höjt och än mer kommer att höja priset på malmer. tackjern och kol, så att någon egentlig nedsättning i tillverkningskostnaden på det hela således knappt torde vara att förvänta. Det bör hårvid ej heller förbises att Svenska Bruksågaren svärligen kan, såsom mången annan nåringsidkare, nediägga en rörelse, som börjar visa sig ofördelaktig, enär skatterna å handteringen skola ovilkorligen utgöras, hans folk år antaget på långre tider och den omgifvande allmogens bergning oftast är beroende af Brukshandteringens fortfarande. Ett stort förlag , bestående till en betydlig del i fordringar hos allmogen, som ersättas med körslor, skogseffekter m. m. är också nedlagdt i företaget samt kan derföre icke utan stor förlust annorlunda 1ealiseras ån genom handteringens fortsättning. Sveriges Bruksidkare hafra af sadane orsaker också, äfven under de mest ofördelaktiga konjunkturer, nödgats fortsätta en rörelse, som är alltför ingripande i hela provinsers bushällssätt, att hastigt kunna förändras eller öfvergifvas. Det torde icke vidare behöfva utredas att fortfarandet af exporttull och tolagsafgifterne under närvarande förhållanden och än mera i den närmaste framtiden, skulle medföra en högst ofördelaktig inflytelse på handeln med Sveriges förnämsta exportartikel, under förhållanden, som i stället synas påkalla understöd och uppmuntran, enär priset nu redan är så lägt att Bruksågarens hela behållning mången gång måhända icke är större, än hvad exporttull, tolag, vågomkostnader och Sundska tullen utgöra och understundom understiger detta belopp. En sådan lindring i afgifter. som utgör föremålet för Bruks-Societetens genom Fullmäktige nu framställda underdaniga anhållan, skulle utan tvifvel genast medföra en ganska fördelaktig verkan på Svenska handeln. Om också den vinst, som härigenom uppkomme, endast till en ringare del tillfölle Bruksägaren. så blefve dock hans och det allmännas intresse befordradt genom handelns ökade liflighet, hvilken tvifvelsutan i olika rigtningar skulle