ma byggnader och inrättniugar, mycket stor arbetspersonal och betydande utgifter sör förvaltningen, samt tillika härtill kommer, att Bruksegaren ofta är nödsakad ligga i flerarigt drygt förlag, — så måste af allt detta blifva en naturlig följd att Svenska jernet skall falla sig dyrare ån det Engelska, och att derest exporten af Svenskt jern skall kunna fortsättas med utsigt till någon fördel för den enskilde tillverkaren och det allmänna, sådane hinder och olägenheter, som betunga och fördyra denna vara utötver dem, hvilka hafva sin grund i Sveriges natur-förhållanden, böra undanrödjas, så vidt omständigheterne det någonsin medgifva. Den dryga beskattning, som drabbar Svenska jerntillverkningen, ntgår i fråmsta rummet såsom tiondeafgift af Tackjernet. Enligt Bergs-Kollegii beräkningar uti Dess under den 11 April 13833 aigifne underdaniga yttrande, motsvarar redan denna skatt i medeltal icke mindre än 4 till 3 procent af Tackjernets värde. Dernäst förekommer den så kallade IIammarskatten, hvilken numera utgår med en eller två procent af allt smide, privilegieradt före Kongl. Förordningen d. 26 sistl. Oktober samt med en och en halt procent å den genom samma författning beviljade tillökning i smidet. utan afseende derpå, huruvida smidet bedrifves med vinst eller icke, och således utgör en pålaga, som äfvenledes skall finnas ganska känbar, serdeles när det tages i betraktande, att jernets bruttovärde är produkten af ett drygt förlag, så att sedan detsamma blifvit behörigen ersatt, Bruksegarnes verkliga behållning, åtminstone när priset, såsom ofta är fallet, icke öfverstiger, men väl är under det nu gångbara af 16 Rdr, allmännast icke utgör en tiondedel af ett sådant bruttorärde, då hammarskatten uti sådant förhallande motsvarar mer än 10 till 20 procent af behållningen. Härförutan måste Bruksegaren erlägga bevillning för sin rörelse, såsom för all annan tabrikation. och denna afgift drabbar i det afseende jerntillverkaren hardare eller mindre rättvist än andre fabrikanter, att då det i Bevillnings-Förordningen är stadgadt, det vinsten på jernhandteringen skall beräknas till högst en tredjedel och minst en niondedel afjernets bruttovärde, denna vinst alltså icke far antagas högre än eu niondedel och bevillningen följaktligen utgår minst efter sistnämnde grund, äfven i den händelse att handteringen nagon gång utslagit med ringare eller alldeles ingen behallning. Ett sådant stadgande gäller deremot icke i afscende på andre fabrikationer, hvilka påföras bevillning, efter hvad som ofta godtyckligt antages för ärlig behållning och hvilka i allmänhet icke betungas med skatter, jemförliga med tiondeafgiften å Tackjern och hammarskatten. Tager man sedan under öfvervägande, att de under Bruken lydande hemman och lägenheter utvöra sina serskilda onera, likasom andre hemman, samt att, då i och för bruksrörelsen sysselsättes en stor arbetsstyrka, som mangenstädes uppgår till 1 å 2000 personer, äfven dessa drabbas at icke obetydande personliga bevillningsafgifter, som på ett sätt eller annat till större delen träfla Bruksegaren, lärer det synas uppenbart att bevillningen bestämdare och oftast hårdare får vidkännas af denna, än af andre näringar. Fullmäktige böra i detta hånseende icke eller underlata att nämna hurusom hos Bruks-Societeten blifvit företedde officiele handlingar, hvaraf afskritter underdanigst bifogas, utvisande dels tillverkningsbeloppet hos Klädesfabrikanterne i Rikets törnämsta fabriksstad och dels den dem i och för rörelsen påförde Bevillningsafgist. Deraf inhemtas att t. ex. den sabrikant, som haft högsta tillverknipgen, hvilken år 1837 uppgått till 198,300 Rdr, blifvit för rörelsen påförd 100 Råär eller omkring fo:delprocent af tillverkningens bruttovärde, ett förhållande, som åändock i flere fall icke ens är iakitaget. så att bevillningen oftast varierar från f:dels till po:dels procent at tillverkningens antagna väårde. — Vid bedömandet af detta törhållande bör dock icke förbises att fabrikanten i stad erlägger serskild ägande rätts bevillning efter antagna värdet af de hus och lägenheter, han för rörelsen begagnar, — ehuru denna afgift sällan är af någon betydenhet. Men utom ofvanuppräknade afgifter erlägges för det Stångjern som ifrån Stockholm exporteras i utgående tull.............. B:co Rdr — sk. 32: — Tolag Il:dels procent efter 16 Rudr.....:U:V 3 oo — a 10: 3. Danviksoch Fattighnsafgilt ss.ssss--ee rese rens rr AS OA — 4 — 3. Klareringsafgift ...32. .. — 2 — 6. B:co Rdr — sk. 43: — och för det som utföres från Götheborg ungefärligen enahanda belopp: hvarjemte stangjernet på bada ställena betungas af vagafgifter, hvilka, jemte dragarlön m. m. tillsammans uppgå till omkring 10 sk. derförutan allt från Stockholm samt öfrige vid Ostersjon belägne hamnar exporteradt jern träffas af Sundska tullen, äfvenledes utgörande circa 10 sk. B:co. Exporttullen jemte tolag samt fattighusoch klareringsafgilterne, uppgaende tillsammans till 43 sk. (utom nämnde vägalgifterne och Svensk tull af tillhopa 20 sk.) äro således en extra beskattning af 533 proc. utat jernets nu antagne tullrärde 16 Rdr, hvilket för det närvarande kan anses för det allmänt gållande priset. När ifrågavarande afgifter först ålades och under en läng tid derefter var deras verkan föga menlig, emedan Svenska jernet då var snart sagdt oumbärligt och andra I-änders jernhandtering. serdeles den Engelska, stod på en låg standpunkt, bäde i auseende till varans mängd och beskaffenhet. Men förhallandet bar sedermera undergatt den största förändring under det att afgifter och skatter af alla slag till mesta delen qvarstå, till ett sammanräkuadt belopp af icke mindre än 10 a 13 procent af varans värde. I England tillverkas numera jern till ofantliga qvantiteter; och ehuru dess inre egenskaper anses vida sämre än Svenska jernets, har man lärt sig så bereda nämnde jern och derat genom valsning gifva en så tjenlig form, att det för de fleste. mera vanlige behof är gasska användbart. Europas öfrige Länder hafva äfven förökat och förbättrat deras jerutillverkning. Man har till en början genom premier uppmuntrat till export, hvarefter utgående tullen i de fleste länder antingen blifvit högst låg eller alldeles icke ålagd, i hvilket afseende fullmäktige erhållit följande uppgifter. I Ryssland, hvarest jernets inre beskaffenhet Kan anses närmast jemförlig med det Svenska och der Stangjernet har den med det Svenska gemensamma, i de flesta Länders tulltaxor noga utmärkta karakteren af hamradt (till skillnad fran valsadt) åäro alle slag af jernvaror fullkomligt frie från erporttull. I Tyska Förbundsstaterne erlägges icke eller någon dylik afgift. 2229 . TR I ÅA Av 2D. 41 a IK SS