Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1839, sida 2

dan från denna befattning. var, oaktadt sin naturliga älskvärdhet och verkligt goda vilja, alldeles icke vuxen detta lika maktpåliggande som otacksamma kall. Bättre Direktör för ekonomien än H:r Krigs-Rådet Forsberg trodde man sig neppeligen kunna påhitta; och möjligtvis hade han varit på sin plats. om han ej i och med detsamma bade lagt, sig i det estetiska, hvaruti han aldeles icke är hemmastadd. II:r Öfverste-Löjtnant Backman blet scenens Direktör, och si det var att lägga lök på laxen, som ordspråket såver. Det demoraliserande elementet var ej hvad II:r Backman sökte hämma. — Under sådana förhållanden är det i sanning märkvärdigt att några nya pjeser kunnat gifvas, hvartill orsaken otvifrelaktigt maste sökas i Publikens längmodighet och vana att hälla till godo med hvad den får. — Den estetiska och artistiska förtjensten blef naturligtvis ej mera Teaterns hufrud-ide6, utan sökte man på hvad sätt som helst halla sig skadeslös med en annan förtjenst, nemligen den pekuniära; saluvda blef det i början af sistförslutna år H:r Springers ben förbehållet, att för ögonblicket sätta Teaterns beniga affairer på beneuderigenom att han tillskyndade Teatern en behållning af 20,000 R:dr. Teaterns skuld för sistlidne termin var 98.000; och icke tro vi att denna termin varit serdeles lönande. En Kommitt är visserligen nedsatt, för att granska oredorna och möjligtvis söka upptäcka något medel för att hämma dem; men var fasta ötvertygelse är det likväl. att halfva mesyrer gagna till att annu mer intrassla sakerna. Man har börjat en attack mot sujetternes sitpenningar. Detta förefaller oss olämpligt: ty når sujetternes arbeten ej kunna matas efter den qualitatira måttstocken, är det atminetone nödvåndigt att bibehålla den quantitativa. Vi hafva i korthet sökt uphställa en liten tableau af vår ongl. stora Teater, önskande att den ej måtte förefalla läsaren lika tråkig som sjelfva ämnet. lII:r Deland med sin trupp befinner sig för det närvarande i Götheborg, som vi sett af denna stads tidningar. Han lärer, efter hvad vi hört berättas, hafva flere goda sujetter, och utmärker sig för öfrigt för en sträng ordning och klokhet i arrangemanger, som det vore önskligt att era andra teatrar ville imitera: ja, var Kongliga här i Stockholm skulle, atminstone hvad det ekonomiska och moraliska beträftar, hafva mycket ut lara al H:r Delands, så landstrupp den än kallas, och åt hvilken benämning den enfaldiga fördomen så gerna drager på munnen. Det är i sanniug märkvärdigt att se en mindre teatertrupp, i trots af alla dess obetysiiga resurser, likväl bära sig och besegra alla hinder, under det att n Icunglig teater. oaktadt alla dess hjelpmedel. så naturliga som onaturliga, varje ögonblick allt närmare och närmare lutar till sitt fall. -e.