Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1839, sida 2

Insändt. Det vat ganska oförmodadt, att insändaren af en Fråga i Handelsoch Sjöfarts-Tidningen N:o 17, genom det mkyldiga yttrandet, det Heningarne inom Domkyrko-församlingen voro delade, i afseende på Orgel-reparationen, råkade att omedvetet stöta ett så ömt bevakadt intresse, att det skulle ådraga honom en tillrättavisning i N:o 17 af Tidningen Göthen. Tit. Z. har för det första, genom nämnde genmålan upphäfrit sig sjelf till tolk af allas meningar inom en stor Församling, och med detsamma med en sällsynt myndighet offentliggjort sitt ogillande af deras opinion, som icke öfverensståmmer med hans egen. För det andra kunde gerna H:r Z. dröjt med offentliggörandet af sin belåtenhet och sina losord öfver åtgärden med Orgelen, till dess en af Magistraten förordnad besigtning, förrättad af kunnige mån, deröfver gifvit sitt utslag, och documenterad härmed, hade Tit. kunnat, bättre ån nu skedt, gagna sina klienter. Vi förutsätta gerna, att Orgelbyggaren är skicklig i sitt yrke, samt att han i den första kyrkan i Rikets andra stad icke vill risquera några anmärkningar öfver sitt arbete; men med allt detta torde Tit. Z. förlåta den som ännu vägar taga de skiljda meningarnes parti, till dess ådagalagt blifvit, att Domkyrkoverket år i det komplettaste skick, och dess ursprungliga fel fullkomligt afhjelpta, som Tit. behagar yttra. Vi få snart se och höra utslaget. Verket prisar Mästaren, säger ett gammalt ordspråk, och dermed kan bela affären vara slut emellan oss båda. 4.